I kristider sitter alla i samma båt

I spåren av den allvarliga globala krisen 2008-2009 följde varslen i en strid ström. Inom delar av industrin kom fack och arbetsgivare då överens om att i stället gå ned i arbetstid och därmed också i lön. Syftet var att klara det abrupta och förmodat tillfälliga fallet i efterfrågan utan att behöva säga upp personal eller riskera företagets framtid.
Det underlättade på flera håll. Staten fick en minskad belastning på arbetsförmedling, andra myndigheter och a-kassan. Företagen kunde å sin sida undvika att förlora värdefull kompetens via turordningsreglerna. De anställda slapp hamna i arbetslöshet med all den ovisshet och de problem som det innebär. I stort var det en klok åtgärd.
För att kunna använda krisuppgörelser mer effektivt i framtiden vill fack och arbetsgivare ha ett uttalat stöd från staten. Enligt finansminister Anders Borg (M), arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) och näringsminister Annie Lööf (C) är önskemålet att staten ska avstå från intäkter i form av arbetsgivaravgifter. Nu ska allt utredas för att bli så funktionellt som möjligt (DN 15/2).
Här finns risker och frågetecken. Vad är ett exceptionellt krisläge? Var övergår en kraftig konjunkturnedgång till exceptionell? Det lär det finnas olika uppfattningar om. Vem avgör?
Statliga industristöd är ingen historisk succé. Samtliga företag som drabbas hårt i en kris är inte nödvändigtvis robusta i bättre tider. En krisuppgörelse garanterar inte räddade jobb i förlängningen. Om branschen eller det specifika företaget har stora problem även när det inte är global kris i övrigt, är det då bäst att dra ut på lidandet?
I valet mellan att övervintra eller hellre bygga nytt efter krisen, är fack, arbetsgivare och regering nu överens om att i första hand värna ett bevarande, en bivack mot dåliga tider. Utan tvivel kan det skapa värdefull trygghet för många, men också visa sig vara en falsk trygghet för andra.
En krisuppgörelse gör det möjligt att tillfälligt hoppa över hinder som gör att arbetsmarknaden fungerar mindre bra, men det tar inte bort dem. Det borde regeringen ägna mer mod och kraft åt.