Budgetdebatten i stadshusets fullmäktigesal i tisdags var närmast hovsam. Moderaternas Johan Schenström citerade Gustaf Frödings ord om hin håle som lurar i bakgrunden, men skarpare partipolitiskt jäkelskap än så blev det egentligen aldrig.
Det är självklart vanskligt att spekulera. Vi har en mycket rörlig väljarkår och dagens lutning åt mittenvänster i riksopinionen kan mycket väl börja minska över några månader. Sådana förändringar brukar få genomslag även lokalt.
Försäljningen av delar av Nyköpingshems fastighetsinnehav skapade en djup förtroendeklyfta mellan Miljöpartiet och de två övriga, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Inom MP som samarbetade med Alliansen 2006-2010 finns det krafter som ser ett sådant samförstånd som en konstruktiv möjlighet och inte ett hot. Men på senare tid har slitningarna inom den rödgröna majoriteten snarare minskat.
Ironiskt nog började det rödgröna såret att läka när Moderaterna gjorde gemensam sak med de Åkrokenaktivister som hårt kritiserade Miljöpartiet för att svika sina ideal genom att säga ja till p-garaget i "stadens vagga". Nog för att miljöpartisterna våndades rejält, men konflikten gav samtidigt en sargad majoritet en gemensam motbild. Se bara på hur tydligt Socialdemokraterna i dag backar upp den klart MP-färgade parkeringsstrategin för stadskärnan.
I budgetdebatten gick de fyra Allianspartierna fram med var sin budget. Partiernas behov av egen identitet är större än att etablera ett sammanhållet alternativ till de rödgröna. Tre av Allianspartierna har det svårt i opinionen, så det må vara förklarligt. Likväl, om Nyköpingsborna ska lockas av något hoppfullt i tanken på ett maktskifte, då behöver Alliansen också prestera ett gemensamt material värt namnet. Splittring har i stort sett aldrig gynnat icke-socialistiska alternativ.
I dag är det Miljöpartiet som är vågmästare i Nyköpings kommun. Den rollen är inte given. Nästa vågmästare skulle exempelvis kunna heta Sverigedemokraterna, och det skulle ge övriga partier stora bekymmer. För all del skulle SD inte få större möjligheter att agera kunga- eller drottningmakare, men blockgränserna i mitten skulle sannolikt ryka all världens väg. En kommun måste kunna styras.
Nästa år, i slutet av september, kommer väljarna att ha ritat upp en ny mandatkarta i kommunen. Det blir förändringar, men inte nödvändigtvis enorma omkastningar. Just därför lär Allianspartierna bemöta Miljöpartiet oftare med mjuka handskar än med hårda. Och Miljöpartiet såväl som Socialdemokraterna kommer att fundera noga innan man slår hårt mot mittenpartier som Centerpartiet och Folkpartiet. Vid ett riktigt knivigt valresultat skulle även Socialdemokraterna och Moderaterna kunna omfamna varandra i en storkoalition à la Katrineholm.
De partipolitiska avstånden mellan mittenhöger och mittenvänster i Nyköping finns där, men de är inte enorma.