I Ratnam jobbar vi allatillsammans mot målet
Inte för att vi förlorade i förrgår mot Negombo Youth. Snarare tvärtom vi vann med 20 men jag och resten av mina lagkamrater hade läst tabellen dåligt. Bara ett par timmar innan gårdagens match trodde vi att allt som behövdes för att säkra ligatiteln var en poäng på de två kvarstående matcherna. Men ungefär en timme innan match kom en kompis viftande med dagens tidning som visade att det inte alls gällde. Snarare var vi TVUNGNA att vinna matchen för att fortfarande ha chansen. Det gjorde vi, men det kommer att bli dramatiskt ända tills sista omgången är spelad. För att säkra titeln på egen hand måste vi minst spela oavgjort i lördagens helt avgörande match mot serietvåan Blue Star.
Just därför sitter jag fortfarande på bänken hela matcherna.
För övrigt har det varit en turbulent vecka här nere på Sri Lanka. I helgen sprängdes två bussar av LTTE:s (tamilska tigrarna, rebellgruppen som kämpar för självständighet i landets norra och östra delar) självmordsbrigad the black Tigers. Dessutom sprängdes ett elkraftverk bara någon mil från vårat hus här nere.
Det är en svår konflikt som pågått i nästan 25 år och som aldrig ser ut att lösa sig. Så fort den lankesiska regeringen (bestående av majoritets-befolkningen, singaleserna) tar mark uppe i norr hämnas tigrarna genom terrorattentat i huvudstaden Colombo. En stad där även min klubb Ratnam har sin arena.
Men konflikten blir bara mer och mer på en politisk nivå. Den genomsnittlige invånaren vill inget annat än att ha fred i landet.
Ratnam Sports Club är ett lysande exempel på detta.
I laget finns sex muslimer, sex tamiler, åtta singaleser (varav en som håller på att utbilda sig till soldat) och en halv-singales (jag).
På lördag kan vi bli Sri Lankesiska mästare. Tillsammans.
Så jobbar vi med nyheter