I valet mellan välfärd och värdighet

I veckan har vi sett hur välfärd handlar om kronor och ören. Politik är att välja väg, och eftersom ingen av oss är beredda att betala vad som krävs för att i framtiden upprätthålla välfärdsstatens alla utgifter, måste politiker skära i verksamheten. Det är inget alternativ att färdas längs övergivna vägar och skicka räkningen till skattebetalarna. Den politiken är kommen till vägs ände.

Övrigt2010-11-04 05:00

I Nyköping visar debatten om skolorganisationen hur välfärden har gränser. Någonstans måste gränserna dras, någonstans måste någon känna sig drabbad. När elevantalet under många år har närmat sig en kritisk nivå behöver förändringar göras. Å andra sidan betalar alla kommuninvånare samma skatt och bör få samma kvitto tillbaka. Resultatet av reformen är en uppenbar risk för ökade klyftor mellan centrum och periferi.

I grund och botten handlar alltså inte skolreformen om undervisning. Den handlar inte ens om barnen. Barn har lättare än vuxna att ta till sig förändringar i vardagen. Bussresorna till nya skolor kan mycket väl utvecklas till spännande äventyr. Barnen lär träffa fler kompisar och få en lite större värld. Det behöver inte bara vara dåligt.
På sista raden handlar skoldebatten om småorternas överlevnad. Inget är så vemodigt som när skolor försvinner: att spara in på framtiden, kan innebära första steget mot total avveckling. Om skolgårdar fyllda med liv och lust, ersätts av rostiga grindar som slår i vinden, och trasiga klockor som aldrig ringer, har politiken gett upp.

Resurser är aldrig oändliga. Pengar måste läggas i välfärdshålen, i vilka pengar gör mest nytta. Men till skillnad från offentlig sektor behöver marknaden inte vara sentimental. Därmed är vi framme vid den kreativa förstörelsen. Ideella krafter, som ersätter en nedlagd kommunal skola med ett föräldrakooperativ, kan mycket väl öka byns attraktionskraft – och få ännu fler barnfamiljer att flytta in.
Bara en sak är alldeles säker: att bita sig fast vid något som är borta skapar aldrig tillväxt. Och det är lättare att förändra livet för individer som har hela livet framför sig, än för individer som har största delen bakom sig.
Nyheten om Ruth och Erik Lundh i Gnesta gör mig således mer upprörd än skoldebatten i Nyköping (SN 3/11). Lokalpolitiker, som väljer att genomföra en skolorganisation, gör så för att skattepengarna inte räcker. Välfärdsstater, som inte låter gamla människor avsluta sina liv i varandras armar, har ingen värdighet. Det är en väsentlig skillnad.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om