Ibland bör man hellre slå back i hallen

Ur den synvinkeln bör även debatten om en ny sporthall betraktas. Alla vill ha. Behovet finns. Frågan är vad som är ekonomiskt rimligt.
Allianspartierna lärde sig den hårda vägen under förra mandatperioden vilka problem det medför att inte äga marken vid Rosvalla och vara utlämnad till att förhandla med Peab. Den kommunala handlingsfriheten begränsas. Man tvingades köpa loss Rosvallanläggningen för att kunna sänka kommunens kostnader.
Kommunen bör inte äga sporthallar, inte sport- och eventcenter heller. För sporthallens del är det just hyra och inte äga som de rödgröna vill ha. Sådant som inte ingår i välfärdens kärna bör med varm hand överlåtas till andra aktörer – och i hög utsträckning också till andras plånböcker.
Nyköpings kommun har ett fullproppat investeringsprogram. Mer väntar. Det som oroar oppositionen är att omfattande investeringar och långa hyresavtal driver upp framtida driftskostnader på ett sätt som gör att de rödgröna målar in sig i ett hörn, där bara en skattehöjning återstår. Det är alltså inte hallen i sig, utan priset för helheten som oroar.
I nuläget har Nyköping en klar konkurrensfördel med en av de lägsta kommunalskatterna i Sörmland – och minst lika bra kommunal service som högskattegrannarna. Men partier som inte prioriterar att hålla nere räkningen till skattebetalarna kan frestas att se gapet till andra kommuner som utrymme för mer skatt och/eller lägre effektiviseringskrav.
Det skulle stå oss dyrt. Höga skatter avskräcker mer än lockar. Nyköping behöver följa Trosas exempel, inte Oxelösunds. Det är inflyttningen som ska fixa framtiden. Varje flyttlass med nya skatteintäkter ska ge kommunen större muskler att erbjuda skola, service och omsorg.
Alliansen vill alltså ha en mindre avancerad hall, till lägre kostnad – för att slippa skicka en högre räkning till skattebetalarna i övermorgon.
Hittills har de rödgröna i Nyköping också varit tydliga med att en skattehöjning är utesluten. Det gäller att ta ansvar för detta, också långsiktigt.