Idrott och politik hänger ofta ihop. Men att använda sig av OS i politiskt syfte verkar fungera allt sämre. Diktaturen, censuren och missförhållandena i Kina ruckades föga eller inte alls av de olympiska spelen i Peking. Utspel på politisk botten gav tillfällig uppmärksamhet, men försvann i samma stund som lamporna släcktes på arenan.
Den mest bittra olympiska baksidan är förstås dopningsskandalerna. Jakten på fuskarna gör ibland att prestationerna kommer i skymundan. Därför att fusket verkar vara och har varit så utbrett under så lång tid. Vem kan man lita på?
Diktaturernas atletfabriker var länge kända, inte minst under Kalla krigets dagar. Fusket sanktionerades och industrialiserades, för att ge ära åt statsskicket. Efterbörden av detta, märker vi än i dag.
I ett OS blev det så tydligt att personlig framgång likställdes med nationell ära. Det kopplingen är en del av dramat. Det var inte bara bakom järnridån som blodet dopades, kroppar konstruerades om och människor utsattes – och utsatte sig – för stora långtgående risker i jakten på guldet med stort G och rekordet med stort R.
Ärren är många. Vi har på senare tid sett hur USA:s friidrott har dragits i smutsen genom Balco-skandalen, där världsstjärnor lyskraft blev till radioaktiv strålning. Finsk skidåkning föröddes av avslöjanden. I Salt Lake City stal skidåkaren Johann Mühlegg strålkastarljuset med sina stora framgångar i en hårt dopad kropp.
Gränsen mellan framgång genom att ha presterat sitt yttersta och framgång till varje pris är hårfin.
Att glädjas åt andras prestationer är en behaglig känsla. Men det vore bara dumt att försöka ta åt sig av äran. I de olympiska spelen förenas på ett ganska märkligt sätt två motsatser: individualism och nationalism. Individen segrar, kollektivet jublar.
De olympiska spelen förblir en oerhört fascinerande tillställning. Här tävlar välavlönade professionella idrottare vägg i vägg med tvättäkta amatörer. Den globala publiken fascineras av magnifika mästare och dramatiska dueller – men också av han som vann för att alla andra föll och av blåbäret som var fullständigt vettskrämd i störtloppet.
Under de närmaste veckorna kommer vi att underhållas med allehanda prestationer som prövar människans gränser. Låt oss hoppas att vi kan glädjas åt dem alla.