– Vi har en anda i styrelsen att möta upp om det flyttar några till Stjärnhov. Inför att Solbacka skulle öppnas var bar frågan "hur gör vi nu när det kommer så många", säger Kerstin Andersson, ordförande i Stjärnhovs IK.
Till att börja med bjöd föreningen in till de aktiviteter den redan hade. De utökades sedan med extra träningar på Solbacka. Jumpapass hölls varje lördag, vissa särskilt för kvinnor för att fler skulle vilja träna.
– Det var roligt att det blev en annan könsfördelning på passen. På Solbacka var det plötsligt fler män än kvinnor på step-up, brädorna räckte nästan inte till, minns Kerstin.
Genom Solbacka blev även fler av idrottskubbens medlemmar som tidigare mest deltagit i träningar själva mer engagerade, upplever hon.
– Många hörde av sig och undrade vad de kunde hjälpa till med. De gav skor och kläder och hjälpte till att skjutsa folk från Solbacka till träningarna i Stjärnhov. Det var en rolig tid, som har stärkt föreningen, säger Kerstin Andersson.
Det var inte bara föreningen som stärktes. Inger Fogeus började som volontär för de små barnen på Solbacka. Hon blev snabbt involverad i att arbeta med förskolebarn och skolbarn på Solbacka och följde sedan med när de flyttade till Kvarnbackaskolan. Egentligen skulle Inger vara pensionär, men verkar inte ha tid med det.
– Det här har gett mig så otroligt mycket. Jag har aldrig fått så mycket uppskattning som när jag var på Solbacka. När jag kom i korridoren ropade barnen till varandra " där kommer hon"! Jag kände mig som Jesus, skrattar hon.
Genom Solbacka kom de första icke nordiskt födda barnen till Kvarnbackaskolan. Det är en tillgång som Inger Fogeus är tacksam för.
– Jag lär mig lika mycket av dem som de av mig. De andra eleverna får också ta del av världen på ett annat sätt än förut, även om de kanske inte är medvetna om det nu. För mig är det fantastiskt att möta de här elevernas vilja att lära, deras respekt för lärare och glädje över skolan. Det har ju inte varit självklart för dem att få gå i skolan.
Även Kerstin Andersson tycker att mötet mellan gamla och nya svenskar gjort att Stjärnhov som ort blivit rikare.
– Att få bort fördomar handlar om att mötas och mötas igen. Det är ju också så att kunna hjälpa andra ger hjälparen mer än vad det tar.
För visst fanns det en del oro innan asylboendet öppnade. Peter Svensson är cyklist och en av eldsjälarna i Stjärnhovs IK. Nu driver han cykelbutiken i byn, men under Solbackatiden drev han macken. Erfarenheten med Solbacka har gjort Stjärnhov mindre fördomsfullt´, tycker han.
– Innan Solbacka öppnade fanns det några som sa "nu kommer du bli av med allting i macken, de kommer att sno allt". Men eftersom det inte blev så så har de personerna ändrat sig.
Dålig journalistik är en del av det som sprider fördomar, anser Peter Svensson. Därför var också det första informationsmötet så oerhört viktigt.
– I medierna pratade man om flyktingkatastrofen och hur man skulle kunna hantera att få ett tillskott av flyktingar på mellan en till fem procent i samhället. Här i Stjärnhov, snackar vi runt femtio procents tillskott! Det var viktigt att vi pratade om hur vi skulle få vårt samhälle att fungera. Och det var många som var måna om att det skulle fungera.
Genom arbetet i mackens butik träffade Peter Svensson i stort sett alla som bodde på Solbacka.
– För mig är det där med engagemang ganska enkelt. Här kom det en massa människor som behövde hjälp. Jag har brytt mig om vad de har behövt hjälpt med och sedan försökt ordna det. Mig har det gett så mycket att se att det jag gör får andra att må bra.
Idrottsklubben är ett starkt kitt i Stjärnhov och kontakterna som knöts under Solbackatiden har bestått. Hos Axel Bodin bor sedan drygt ett år bröderna Bashar Sahyouni och Bassel Saihuni. Nästgårds bor Ryad Alsabak och Abdullah Kudsi, som hyr varsin lägenhet av Peter Svensson. När vi träffas hos Axel Bodin en tisdagskväll är det snart dags för ett cykelpass. Kholoud kommer cyklande från utkanten av byn där hon fått hyra en lägenhet genom Kerstin Andersson. Trots att hon fortfarande söker asyl, har Kholoud blivit invald i föreningens styrelse, Själv är hon aktiv med jumpa och pingis.
– Jag var också med på en skidresa till Romme, men det slutade med att jag fick skjuts nerför backen i skoter, berättar hon leende.
Stjärnhovs IK är en liten men bred förening som är med i fyra förbund; fotbolls-, gymnastik, bordtennis- och cykelförbundet.
– Det fungerar väl så att kommer någon hit som håller på med en sport så blir det en ny gren i föreningen, säger Peter Svensson.
På Solbacka blev han snabbt en mellanhand för begagnade och avlagda barnvagnar och cyklar till de som behövde det. Han ledde även extra cyklingspass och cykelutflykter.
– Och de här ungdomarna kom ju på allt. De ville inte bara sitta och vänta!
För Axel Bodin knöts kontakterna genom logistik.
– Jag hade en folkabuss och fungerade i början som taxi från Solbacka till jympan i Kvarnbackaskolan. Det gjorde att jag fick många vänner snabbt. Jag parkerade i utkanten och gick in och ropade för att få med folk.
– Yalla yalla jympa, skrattar Kholud och Bassel vid minnet.
Kontakterna med Solbacka resulterade också i att Axel Bodin efter en månad anställde Ryad Alsaback som är finsnickare. I dagarna ska Abdulbari Mezael, som tidigare bodde på Solbacka börja arbeta på snickeriet. En bra lösning för båda sidor, menar Axel.
– Jag är ensam i mitt företag och har inte alltid behov av anställda så då kan det vara svårt att hitta folk, säger han.
Fotbollslaget i Stjärnhovs IK har också fått ett uppsving genom de nya spelarna från Solbacka.
– Vi spelar i division sju och för första gången någonsin har vi varit på väg upp i nästa division, berättar Peter.
– Bättre än Gnesta, skriv det, tilläger Axel.
Scrolla vidare för att läsa nästa del!