Igelström berättade om dolda problem
Vägen till framgång har många gånger en okänd baksida. Den svenska världssimmerskan Emma Igelström dolde sina ätstörningsproblem i nästan sju år. Nu berättar hon för andra unga tjejer om sina problem.
Nyligen satt hon tillsammans med friidrottslöparen Lena Udd i Sportspegeln och berättade om sina problem med anorexi och bulimi. Nu har hon varit i Nyköping och berättat om samma sak för ett antal unga kanottjejer på läger i Kanotförbundets regi.
Emma kommer ihåg exakt hur allt började.
När jag var 14 år kommer man ju i puberteten. Jag fick lite rumpa och lår. Då sa min tränare till mig att jag var för tjock, minns Emma.
Ett inte allt för begåvat uttalande till en ung och ganska osäker tjej på väg in i vuxenlivet.
Jag fick anorexi och gick ned väldigt mycket i vikt, säger Emma.
Sedan började hon hetsäta istället, så kallad bulimi. Det hela pågick egentligen från 1994 till 2001. Även om hon, som hon själv säger, inte varit sjuk konstant under de sju åren.
Det som var dumt i det här sammanhanget var att jag tidigt var hemifrån väldigt mycket. Det var ingen som hade koll på mig, säger hon.
Till slut kom hennes dåvarande pojkvän på henne. Emma var rasande. Tyckte att han svikit henne.
Det lustiga är att jag kunde se andra som hade det och tänka vilka idioter, men kunde inte se att jag själv var drabbad, säger hon.
Hon har nu fått professionell hjälp.
Det är inte bara en sjukdom utan även ett beteende som måste ändras, säger Emma och påpekar att hetsätare ofta blir experter på att ljuga för att kunna klara sig.
Idag känner hon att hon har kontroll på sina problem även om hon också erkänner att hon haft ett återfall så sent som för några månader sedan.
Mina närmaste känner till det. Nu ska jag försöka lägga det bakom mig, säger Emma som dock vet att hon fortfarande måste tänka på vad, när och hur hon äter, säger Emma.
Målet är nu att ta OS-medalj 2004. Den gångna helgen gjorde hon tävlingsdebut efter ett långt uppehåll. Hon har inte tävlat sedan EM i somras.
Direkt efter EM åkte jag till Rivieran på semester med en kompis bara för att komma bort. Det bästa jag gjort.
2002 och 2001 har inneburit exempellösa framgångar för henne.
Jag var inne i värsta stimmet. Bara jag hoppade i vattnet blev det världsrekord, ler Emma Igelström.
Men samtidigt blev denna extrema framgång ett problem. Emma kände till slut att hon var tvungen att stanna upp och analysera vad hon gjort. Se till att hitta en ny inspiration i sin simning. Att komma tillbaka i träning från ett mästerskap där man inte lyckats är inte svårt. Då är revanschlusten inspirationen. Men vad skulle nu driva henne?
Det blev att jag ska försöka sätt nytt personligt rekord. Det låter bättre än att säga att jag ska slå världsrekordet, säger Emma.
Och helgens tävling blev ett bra kvitto för henne.
Jag struntade i alla andra och koncentrerade mig på mig själv. Den där pirrande känslan man brukar ha när man tävlar hade kommit tillbaka. Nu känns det väldigt bra att kunna gå vidare, konstaterar Emma.
Till sommaren väntar nya stora mästerskap.
Så jobbar vi med nyheter