Ilse älskar Nyköping
Nyköpingsborna borde vara mer stolta över sin stad, tycker Ilse de Jong som är verksamhetsansvarig på Slakthuset. Själv kommer hon från Friesland, där människor är mycket stolta över sitt ursprung och gärna berättar om det.
Min pappa är sjöman och när jag var liten visade han ofta bilder från främmande länder, han uppmuntrade mig alltid att våga se mig omkring, berättar hon.
Skillnaderna mellan hennes hemregion Friesland och de sydligare delarna av Holland upplever hon som större än skillnaden mellan Friesland och Sverige.
Då Ilse under studietiden i Holland träffade och blev kär i svenske Erik blev det naturligt att följa med honom till Sverige när de båda läst färdigt.
Bara fem procent av dem som vuxit upp i Friesland väljer att lämna området, vi är ett mycket patriotiskt folk. Men jag var nyfiken på att lära känna den svenska kulturen så jag följde med Erik.
Men det första mötet med den svenska kulturen var inte alltigenom lyckat.
Först bodde vi i Helsingborg ett tag. Jag hade svårt att hitta nya vänner och kände mig aldrig riktigt välkommen där, förklarar Ilse.
Kanske var det en för stor stad att hamna i från början, jag vet inte riktigt varför men jag kände aldrig att jag hade något riktigt socialt sammanhang där. I storstäder finns ingen tid för att se den lilla människan.
Då Erik och Ilse flyttade till Nyköping förändrades hennes inställning till Sverige radikalt.
I Nyköping mötte jag omtänksamhet och värme. Här fanns inga stängda dörrar och jag kände mig så välkommen, det var underbart att få komma hit.
I dag jobbar Ilse som verksamhetsansvarig på ungdomshuset Slakthuset. Hon har stora planer för verksamheten.
Mitt mål är att kunna ge kommunen tillbaka något av det de satsar i verksamheten. Jag tror att ungdomar som tillåts skapa och vara kreativa på sikt mår bättre och har lättare att klara sig i livet.
Att erbjuda skapande verksamheter för både gammal och ung är ytterligare ett av Ilses mål med Slakthuset. Och att det finns skaparkraft i Nyköping, både bland ungdomar och vuxna, det har hon blivit övertygad om sedan hon flyttade hit.
Det finns en kraft i människorna här, om de bara visste det själva så skulle de kunna göra vad som helst. Men folk är lite hemmablinda tror jag, skrattar hon.
Man får faktiskt vara stolt över sin stad, varför måste vi ordna melodifestival eller slå rekord för att våga vara stolta? Frågar sig Ilse, som är uppvuxen med stolthet som någonting hedervärt.
Ilse har många vänner i Stockholm, men längtar inte alls efter storstadspuls. Det som finns i Nyköping räcker mer än väl. Tempot är lugnare och det är lättare att hitta ett sammanhang
i Nyköping, tycker hon.
Ingen kan få mig att flyttar härifrån.
Om tio år hoppas hon att hon och Erik fått barn, och kanske lämnat lägenheten i Högbrunn för ett hus i eller i närheten av Nyköping. Om hennes pappa får som han vill kommer han också ha flyttat från Holland till Sverige vid det laget.
Han vill väldigt gärna bo här, förklarar Ilse.
Men även om hjärtat klappar så hårt för Sverige och Nyköping vill hon gärna uppfostra sina barn till tvåspråkighet.
Mina barn har rätt att få lära sig frisiska, det kommer jag se till att de får.
Rent yrkesmässigt hoppas Ilse på att i framtiden få vara med och marknadsföra Nyköpings kommun i världen. Hon tror att hon skulle kunna göra ett mycket bra jobb och det är svårt att inte tro henne då hon säger:
Jag älskar Nyköping och vill gärna visa så många som möjligt vilken underbar stad jag bor i.
Så jobbar vi med nyheter