Infrastruktur med ett regionaltågsperspektiv

Infrastrukturminister Åsa Torstensson har ägnat en del av sin första tid som minister till att möta företrädare i regionerna. I stället för att de ska komma till Stockholm och tala sig varma för sina investeringsbehov åker ministern dit för att se vad de pläderar för. I två dagar har hon besökt Sörmland.
Regeringens kommande proposition gäller projekt för tiden 2010-2020. Alla regioner efterlyser pengar till vägar och järnvägar nu. Ingen vill vänta på nästa tåg.
Genom projektet Citybanan frångår man principen att infrastruktur är ett exklusivt statligt ansvar. Regeringen har insett att det krävs stora medel till infrastrukturen. Men staten slår snabbt i utgiftstaket och då krävs pengar från annat håll för att det som krävs ska bli av.
Att låta bli att göra något är dyrare ändå. Enligt Nutek är kostnaden för den eftersatta infrastrukturen bara i storstadsregionen Stockholm närmare 50 miljarder i uteblivna samhällsinkomster fram till 2020.
Åsa Torstensson efterlyser därför ett perspektivskifte. I stället för att staten i sin nåd ska fördela infrastrukturgåvor till regionerna vill hon få till en tydligare ordning där det är regionernas egna prioriteringar som lyfts fram till regeringen.
Detta kan på sikt ge större regional makt över infrastrukturpengarna, samtidigt som kommuner och regioner avkrävs ett helhetsperspektiv på närområdets utveckling.
Regionförbundet Sörmland lämnade raskt över sin prioriteringslista till ministern en lista med fokus på arbetspendling.
Den genomgående eftersatta infrastrukturen i landet, menar Torstensson, beror på att staten inte har detaljkunskap om regionernas behov och förutsättningar. Det är en vass kritik mot föregående centralstyrande regeringar, men även en brasklapp inför framtiden.
Allt fler behöver pendla. Alternativet är att flytta. Den regering som likt den nuvarande inte vill tvinga alla att bo på cykelavstånd från tågstationen i city måste lägga varje infrastrukturkrona på projekt som ökar rörligheten, för såväl gods som människor, allra helst med ett vasst miljöperspektiv.
Det betyder effektivare kollektivtrafik, säkrare, rakare vägar och fler tågspår.
Smidiga övergångar, säger Åsa Torstensson. Det är snabbversionen av att säga att det inte är mycket vunnet med att minska restiden från Stockholm till Nyköping med åtta minuter om man ändå måste vänta 17 minuter på bussen till Vrena eller Tystberga alternativt ägna en dryg kvart åt att försöka parkera bilen vid stationen varje morgon.