Inga tysta minuter för terroroffer i Bagdad
På min arbetsplats och på många andra platser i Sverige och Europa hölls häromdagen tysta minuter för offren för terrorbombningarna i London.
I dag sprängdes en mängd människor i stycken i Bagdad
men inte heller detta illdåd gav riksdag, regering eller arbetsplatser idén att avhålla tysta minuter.
Och häri ser vi orsaken till terrorismen. Orsaken ligger mitt framför näsan på oss, eller bakom pannbenet, i våra omedvetna och automatiska reaktioner; i den åtskillnad vi gör på folk och folk.
Ett barn som sprängs i Irak är inte så mycket värt att det ger anledning till tysta minuter, men ett barn i London är värt denna symboliska handling.
Orsaken till terrorismen avslöjas obönhörligt i dessa våra reaktioner.
Det är så självklart, men ändå tycks ingen inse det
hemska och skrämmande i att vara tyst för Londonbor men inte för Bagdadbor.
Rasismen ligger djupt, djupt i oss; så djupt att vi inte ens märker den.
Jag deltog inte i de tysta minuterna häromdagen, för Londonborna. Jag stödjer inte terrorismen. Jag när inte terrorismen.
Det är att stödja och nära terrorismen att delta i tysta
minuter för Londonbor när man inte visar samma respekt för Bagdadbor.
Jag ska delta nästa gång, om alla bombdåd i Bagdad följs av tysta minuter här i Sverige inte annars.
Ingvar Loco Nordin
Så jobbar vi med nyheter