Ingalill sätter patienten i centrum
För kvinnor som behandlats för bröstcancer är det viktigare att när som helst kunna komma i kontakt med professionell och erfaren personal än att gå rutinmässigt i återbesök till läkare.
Ingalill är född i Nyköping och gick sociala linjen på Tessinskolan. Hon utbildade sig till sjukvårdsbiträde och mentalskötare i Eskilstuna och 1980 blev hon sjuksköterska i Linköping.
_ Inlärningen i skolan var inriktad på att tänka på ett speciellt sätt. Som en forskningsprocess med ett kritiskt tänkande och med problemet i fokus. Nästa steg är att fråga sig varför vi inte gör så här och hur skulle jag vilja att det såg ut. Jag gillar att ta tag i problemen på arbetet.
Ingalill startade sin forskning i liten skala 1994 och hon läste onkologi, läran om cancersjukdomar.
Hon har inriktat sig på bröstcancer, den vanligaste cancerformen hos kvinnor.
_ Jag har djupintervjuat patienter och frågat hur de uppfattar sin situation. Vi frågar annars sällan dem som berörs.
Forskningen har även innefattat kvantitativa studier.
Den förändring hon önskar är att speciella team bildas med en ansvarig sjuksköterska till vilken patienten kan vända sig med sina frågor. I teamet ska finnas läkare, kurator, sjukgymnast och kanske präst, alltså tillgång till dem som kvinnorna vill prata med. Och det vid tidpunkter då patienten vill. Idag kallas kvinnorna till efterkontroller med vissa årsintervaller. En organisation mer uppbyggd på vårdens villkor.
Ingalill vill att patienternas villkor ska gälla.
Så fungerar den onkologavdelning i Varberg som Ingalill byggt upp där sjuksköterskan är specialistutbildad. Och det går lika bra med sjuksköterska som med läkare.
_ Nu har läkarna insett nyttan av det här systemet och väldigt många sköterskor har skaffat sig kompetensen. De här rutinerna har minskat återbesöken och det är så att kvinnorna själva upptäcker återfall när de lär sig mer om hälsa. Jag har fått bygga upp avdelningen som jag vill och exemplet följs på andra håll i landet.
Det här sättet att tänka menar Ingalill kan användas i eftervård av andra sjukdomar. När det gäller kvinnorna med bröstcancer menar hon att resurserna ska koncentreras på de 20 procent som inte återgår till sitt normala psykiska tillstånd ett år efter operationen. De andra klarar sig med tillgänglighet till sjukvården och med det egna sociala nätverket.
Ingalill bor sedan 1982 i Varberg. Hon har tre barn. Alltför sällan, tycker hon, åker hon till Nyköping för att träffa sina syskon och vänner. Fritiden ägnar hon åt segling och hon springer ganska mycket.
_ Det är ett bra sätt att rensa tankarna.
Så jobbar vi med nyheter