Ingen hymlar längre omfusk i socialförsäkringar

Det handlar om stora pengar när Försäkringskassan har räknat fram omfattningen av felaktiga utbetalningar från socialförsäkringssystemen. För bara några år sedan, under ett annat politiskt styre i Rosenbad, riktades massiv propaganda mot den som vågade andas något om att systemen kunde missutnyttjas eller helt enkelt innehöll svaga punkter. Fråga förre kd-ledaren Alf Svensson, han fick mycket vänsterskäll för att han vågade ta upp frågan om fusk.

När vi inte längre har en regering som förblindas av ideologiska låsningar, tränger sig verkligheten på. Försäkringskassan visar nu att fusk och felaktigheter dränerar systemen på upp till 3,5 miljarder årligen (med en brasklapp för ett större mörkertal). Många gör fel utan att medvetet fuska. Ibland gör myndigheten fel. Ibland så fuskar folk medvetet. Snåriga formulär och onödigt myndighetsspråk och dito procedurer spelar också in i felmarginalerna.
Det tidigare slappa systemet är nu på väg att bli mer strikt. I stort är detta en välkommen och nödvändig utveckling. Det finns alltid baksidor med alltför rigida och toppstyrda system.

I SN har vi den senaste tiden kunnat ta del av exempel på hur människor som väl borde ha varit kvalificerade för sjukersättning i stället nekats. Okänsligheten inför gravida kvinnors svårigheter, exempelvis, visar hur system utan hänsyn till individuella förutsättningar lätt framstår som omänskliga.
Ett övergripande bekymmer är att de olika socialförsäkringssystemen skapar en gränsdragningsproblematik som sällan eller aldrig är till den försäkrades fördel, men som slukar resurser i byråkratins rundgångar mellan sjukpenning och a-kassa. Den avgörande frågan är ju hur denna människa så snabbt som möjligt ska kunna komma tillbaka i arbete och egen försörjning, inget annat.

Försäkringskassan får rejäla ekonomiska tillskott för kontroll och uppföljning. Här finns minst 3,5 miljarder kronor som visar på nödvändigheten av bättre koll och större noggrannhet. En långsiktigt vettig reform vore att samla sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring i en arbetslivsförsäkring för såväl företagare som arbetstagare. En sådan reform skulle sannolikt inte stoppa fusk i sig, men det skulle kunna frigöra resurser för bättre kontroller, pressa kostnaderna och göra systemet enhetligt och sannolikt lättare att överblicka.