Ingen lyckad Karlsson på taket
Regi: Vibeke Idsöe
Svenska röster: Börje Ahlstedt, William Swedberg, Pernilla August, Allan Svensson, Margaretha Krook m fl
Röda Kvarn (Nyköping), från och med söndag
Astrid Lindgrens saga om det ensamma sladdbarnet Lillebror och hans nya vän en vacker, genomklok och lagom tjock man i sina bästa år, det vill säga Karlsson på taket, är inte en av hennes bästa.
Och sättet som den är berättad på i denna svensk-norska samproduktion gör den knappast mer upphetsande.
Figurerna ser ut precis som vi förväntar oss, eftersom Ilon Wiklands illustrationer har använts som utgångspunkt. Men ingen av dem får någonsin något liv.
De rör sig stelt och uttryckslöst mot knivskarpa och mustigt färgade bakgrunder, där de inte ser ut att höra hemma..
Intrycket av att det har blivit riktigt fel någonstans förstärks av att de symbolladdade och hemtrevliga detaljerna i historien inte har moderniserats.
Lillebror leker med en ångmaskin, mamma kånkar på tvätthögar och pappa läser tidningen. Kan dagens barn verkligen identifiera sig med dessa syner? Jag hoppas inte det.
Däremot är jag säker på att de flesta, stora som små, känner igen sig i Lillebrors frustration över att ingen tror på honom. Han vet ju att den märkliga lilla varelsen som med hjälp av en propeller på ryggen flyger in genom hans fönster är verklig.
Men, ärligt talat, det är inte förrän tidningarna börjar skrika ut att det har kommit in rapporter om ett tunnliknande UFO som jag blir helt övertygad om att det inte är hans starka önskan efter en vän och fantasin som spelar Lillebror ett spratt.
Fast, å andra sidan, den som hittar på en vän som Karlsson är nog lite mer masochistiskt lagd än Lillebror. För Karlsson är inte bara fruktansvärt självgod, utan ett egoistisk matvrak som ljuger och förstör. Och ju längre handlingen lider, desto mer irriterande blir han.
Likaså handlingen. Det händer egentligen inte så mycket. Lillebror väljer att stanna hemma med tant och farbror när resten av familjen åker på semester.
Ett par inbrottstjuvar som är ute efter UFO-belöningen dyker upp och sen står filmen och stampar i nattliga tjuvjakter en bra stund.
Det bästa med filmen är Börje Ahlstedts alltid lika barnsligt pigga och lekfulla stämma.
Han får mig nästan att glömma hur otroligt illa jag egentligen tycker om Karlsson.
Mari Edman
Så jobbar vi med nyheter