Luften i restaurang- och barmiljöer har blivit bättre – förutsatt att man uppskattar avsaknaden av tobaksrök – sedan rökförbudet infördes. Ur ett icke-rökarperspektiv gick det så snabbt att vänja sig vid att det nu är lätt att haja till lite extra på utlandsresan om någon röker i en serveringslokal, trots att det där är tillåtet.
Förbudet infördes med hänvisning till arbetsmiljöskäl, inte bara i Sverige utan också i många andra stater. Fast det betyder inte att cigarettrökningen på krogar och restauranger har upphört. Det mest har bara flyttat ut – till strax utanför lokalerna, ofta ganska nära dörrarna. Förbuden flyttar röken, men stoppar den inte.
Nu börjar Statens folkhälsoinstitut, enligt DN, att snegla på uteserveringar, hemtjänst och tågperronger med mera för att om möjligt kunna utöka rökförbudet. För den som är allergisk mot tobaksrök är röken besvärande även utomhus. Det är inte svårt att se att det finns problem och bekymmer. Men var går gränsen?
Väldigt mycket kan klaras av via frivilliga lösningar – och vanlig medmänsklig hänsyn. Restauranger och caféer kan frivilligt införa rökfritt även på sina utomhusserveringar, utan en lag som kräver det.
Arbetsmiljölagen är en skarp lag och den väger tungt i de allra flesta fall. Men ska man totalförbjuda människor från att röka i eget hem, är det nästintill detsamma som att förbjuda cigarettbruk.
Regeringen säger att det inte aktuellt att utöka rökförbudet. Det är ett viktigt besked. Ett vidgat förbud mot rökning i vissa utemiljöer riskerar att skapa nya gråzoner och mer krångel än verklig verkan.
Den stora krocken uppstår förstås när hemtjänstens krav på god arbetsmiljö möter omsorgstagarens rätt att röka i eget hem. Hittills har människors rätt att röka i hemmet gått före. Det är inte staten som ska bestämma om någon får röka i eget hem.