Ingen sanning

Som nybliven prenumerant på SN läser jag med en viss häpnad om behandlingen av några äldre medborgare i min gamla hemstad Oxelösund. Om rätt återgivet säger man sig inte ha pengar till pannkakssylt åt dessa.
En administrativ sanning är att pengar och tid alltid finns. Avgörande är bara hur prioriteringen görs. Från vänsterhåll framhålls ofta att man ska satsa på de svaga i samhället. Det här blir alltså ingen sanning, eller är det bara brister i förståndsgåvorna hos beslutsfattare?
Per Ole Johansson