Bredband är vår tids motorvägar. På en arbetsmarknad där fler och fler arbetsgivare erbjuder sin personal att sköta vissa arbetsuppgifter hemifrån; är en fungerande uppkoppling nödvändig. Få saker är så irriterande som när ens nät inte fungerar, kundtjänsten saknar kvalificerade svar och leverantören vägrar ta ansvar för en produkt som inte håller vad den har lovat. Det är inte bara ett problem.
Det är, i alla fall för min egen del, en källa till psykbryt.
I går uppmärksammade SN hur Johan Bergstad i Gnesta inte kan jobba hemifrån, på grund av bristen på ett snabbt bredband. Problemen för Bergstad, chef på ett större IT-bolag, har gått så långt att han och hans familj överväger att lämna Gnesta (SN 22/3).
Situationen är pikant för samtliga parter; för konsumenten, för kommunen och för kvaliteten i den svenska bredbandsutbyggnaden. I en insändare häromveckan beskrev Johan Bergstad hur han slagits mot väderkvarnar. “Nu tvingas vi sannolikt att sälja fastigheten och flytta till en tätort där jag som skattebetalare kan erbjudas en grundläggande service i ett modernt samhälle” (SN 14/3).
Om Bergstads beslutar sig för att flytta har historien inga vinnare. Den enskilda familjen tvingas ge upp en dröm, Gnesta kommun blir av med en välkommen skattebetalare och bilden av vårt svenska IT-under får ännu en kantstöt.
Bergstad, som behöver klättra upp på skorstenen för att nå 3G-nätet, menar att en bredbandsuppkoppling på minst 10 Mbit/s är en mänsklig rättighet. Hastigheten kan såklart diskuteras. Däremot är det svårt att se varför en sörmländsk IT-chef inte bör ha möjlighet arbeta att hemifrån. Det är inte så att Gnestas omgivningar är ett grottlandskap.
Lokalt entreprenörskap är en lösning. Men i förlängningen har staten ett ansvar, för att sådana här situationer inte uppstår. Det är ingen skillnad mellan att bygga en bro och att bygga ut bredbandsnät. För landsbygden är fungerande uppkopplingar viktigare än vilket regionstöd som helst.
IT- och regionminister Anna Karin Hatts (C) ambition är att 90 procent av alla hushåll och företag, ska ha tillgång till bredband med en hastighet om minst 100 Mbit/s, år 2020.
Orkar familjen Bergstad surfa vid skorstenen till dess?