Det kan inte sägas för många gånger, Nävekvarns folkpark är en pärla. Vackert som få med ett perfekt läge ger den en bild av tider som varit, men också hur det kan vara 2014 om man bara vill. Skjutbana, dansbana och grillade köttbitar i en skön röra. Nävekvarnsborna är stolta över sitt ställe, och därför ställer de upp mangrant när det väl händer något. På lördagskvällen var alla där.
Brolle kör en Sverigeresa i rock´n rollens tecken återigen denna sommar. Ambitionsnivån är hög och en riktig helkväll utlovas. Konceptet har slagit relativt väl ut de tidigare åren, så varför ändra på något.
En rocktrubadur inleder, följt av det utmärkta coverbandet The Buddies, ett smart och charmigt gäng, som får det förhatliga trioformatet att svänga riktigt hyggligt.
Vid pass halv elva drar huvudakten äntligen igång. Det är då fullt både innanför västarna och framför scenen. Stämningen är minst sagt god.
Till tonerna av en V8 gör kvällens huvudattraktion entré i en snygg retrobil från förra seklets mitt. Här ska det inte sparas på krutet.
Det är det som också är fascinerande med Brolle. Det finns ingen lagomnivå. Han vill leva ut sin rock ´n rolldröm, och han har möjlighet till det. Då är det bara att blåsa på. Backad av en trio går han på knock från första ackordet. Låtarna vävs ihop och när första andningspausen uppstår har minst fem låtar avverkats. Det är en välrepeterad och tight show som Brolle bjudet på. Han har koll på varje slag och synkopering, och har en väl inrepad pose till varje stopp eller solo. Medvetenheten om hur bra han gör sig på bild utnyttjar han till max.
Men låtarna. Jag vet inte hur det gått till när setlistan sattes ihop, men kreativiteten var i vart fall inte på topp. Det är samma gamla skåpmat som serveras. Om Absolute rock´n roll-CD´n nu finns så är den plankad rakt av. Jag kan förstå att man är galen i Elvis, men utmana mig. Det ska till ett riktigt under för att få liv i totalt sönderspelat material, och det klarar inte Brolles band riktigt av.
Ingemar Wallen och Matte Lagerwall från Boppers gör ett kort gästframträdande. De fortsätter på den inslagna vägen, mer behöver inte sägas.
Därför blir det befriande skönt när scenen förflyttas ut i publiken och en liten opluggad avdelning tar vid. Allsången dånar över Nävekvarn när Brolle gör en kavalkad av de låtar som tagit honom dit han är. Då händer något. Mer schlager än rock ´n roll, men också mer intressant. Det är där han ska vara, stående på egna ben.