Inget mini när Daniel drar på i kurvorna
Världsmästaren och legenden Valentino Rossi har gjort det, det nya stjärnskottet inom svenska roadracing Filip Backlund likaså. Börjat sina tävlingskarriärer med en miniatyr till motorcykel alltså. Efter ett drygt års tränande har Björnlundakillen Daniel Alstergren redan vunnit RM.
Det gäller att stryka så nära marken som möjligt. Dels är det lättare att hålla balansen då, dels tappar man ingen fart.
Tolvårige Daniel Alstergren, Danne kallad, känner den kurviga lilla go-kartbanan i Valla utanför Katrineholm utan och innan. Minst två gånger i veckan tränar han med sin minimoto här.
Allt började för ett drygt år sedan. Pappa Nisse Andersson var intresserad av att börja köra fyrhjuling, men på något konstigt sätt fastnade familjen, som älskar att köra motorcykel, i en liten kinesisk minimoto för 2 000 kronor.
Ett billigt sätt att starta och se om man vill fortsätta. Men man får inte tävla med dem, säger Nisse, som har hand om sporten i Katrineholms MK.
Tre veckor senare hade Danne fått en riktig minimoto-cykel med spidermandekor och tagit tävlingslicens. Nu delar han det intresset med ishockeyn.
Det går att kombinera, säger han.
Första halvåret använde han faktiskt armbågs- och benskydden från hockeyn på just motorcykeln.
Att få en komplett utrustning till hojen behöver dock inte kosta så mycket. En begagnad hoj, skydd för armbågar och knän, ryggplatta och hjälm, samt en tävlingslicens, går på runt 15 000 kronor.
Så den här motorsporten är egentligen en av de billigaste, säger Dannes pappa tacksamt.
Men det var inte helt lätt att börja köra.
Det är svårt att hålla balansen när man kör sakta, säger Danne.
Och det är ju så man börjar att köra sakta alltså.
Miniatyrcykeln är inte gjord för låga hastigheter. Då blir den ostabil och kurvorna svåra att ta.
Nu törs Danne nästan gå ned helt i kurvorna, men det har tagit sin tid.
Till en början körde jag så här, säger han och visar bara en aningen lutning med kroppen.
Ändå tog han en andra plats i RM i fjol. I år var guldet hans.
Men det var några tuffa race innan mästerskapet avgjordes.
Serien startade i Malmö, fortsatte i Västerås, Norrköping, Borås och avslutades i Kalmar.
Jag gillar den banan bäst, säger han. Den är kurvig, men ändå snabb.
Men det var just i Småland som det höll på att gå galet. I det första kvalheatet så krockade två förare framför Danne, som inte hade någon chans att väja utan körde på den ena.
Han skadade ena handen lite och fick ont i huvudet.
Men efter lunch satt Danne på nytt på cykeln. Inte ett dugg rädd.
Det bästa sättet att komma över den kraschen var att köra fortare, säger han med ett kaxigt leende.
I den första kurvan låg han sist, men plockade sen den ena placeringen efter den andra.
Var är favoritstället för omkörning?
I ingången till en kurva. Jag bromsar mig förbi, säger han.
Två första platser och tre andra placeringar tog honom till guldet i seniorklassen under 60 kilo. Och med guldet kom erbjudanden att köra roadracing nästa säsong med en 125-kubikare.
Men jag tror jag väntar. Allting är så mycket större där, säger han.
Då föredrar Danne en 70- kubikare i stället i den så kallade mopedklassen. Då kan han få fortsätta köra på de mindre banorna och ändå få testa en starkare motorcykel. Även om hans lilla mini kan göra uppåt 100 kilometer i timmen på raksträckorna.
Skulle du kunna tänka dig att köra roadracing i framtiden?
Helt klart, säger han.
Så jobbar vi med nyheter