Inget mönsterprojekt

En av de något mer svårgenomträngliga frågor som kommer att landa i knät på den nya majoriteten i Nyköping är prestigeprojektet Mönsterarbetsplatsen, som drivits under flera år till en saftig kostnad men till liten mätbar nytta. Ambitionen att försöka finna praktiska former för att stadigt förbättra arbetsklimat och arbetsmiljö som en gemensam ansträngning mellan arbetsgivare och arbetstagare, är god. Problemet med genomförandet i Nyköping är att det mest har blivit något som socialdemokratiska ministrar kommit hit och formellt berömt innan de åkte vidare på sina turnéer. Den som följt inläggen på den här tidningens insändarsidor och när vanliga kommunanställda kommit till tals i medier, har fått en annan bild.
Kommunens revisorer kallar det ett praktfiasko. 17 miljoner kronor är stora pengar, en monsterutgift för kommunkassan. Det minsta man kan kräva är att arbetet går att utvärdera och mäta effekten av. Framför allt är det något fatalt fel när ett projekt av den här omfattningen omgärdas av enorma frågetecken hos dem som ska vara själva kärnan i utvecklingsarbetet, de anställda.
Den allmänna insynen i projektet har varit ungefär lika medioker mycket på grund av den bristfälliga utvärderingen och redovisningen. Därför är det bra att Nyköpings kommuns revisorer inte svävar på målet i sin granskning.

Den nya majoriteten ska inte kasta goda pengar efter dåliga. Öppna för en grundlig utvärdering. Gör om och gör rätt eller lägg ned. Offentliga arbetsplatser måste kunna konkurrera med de privata om en bra och hälsofrämjande arbetsmiljö samt en konstruktiv dialog mellan anställda och ledning.
Mönsterarbetsplatsen misslyckas till synes av samma skäl som så många andra storslagna idéer bristen på förankring hos dem som ska göra vardagsjobbet.