Vi har hört och sett den här konflikten förr. Den går igen i de flesta miljöer där kontrollmyndigheter möter näringsidkare. Ta bara den övergripande debatten om företagsklimatet. Även där ställs krav på myndighetsutövarna att ha en bättre förståelse och insikt i motpartens förutsättningar och undvika paragrafrytteri.
Problemet är att det inte är givet vad som är onödig pappersexercis och vad som är relevanta anmärkningar. Frågar du inspektören får du ett svar. Frågar du näringsidkaren lär svaret vara ett annat.
Beskedet från landsbygdsminister Eskil Erlandsson är att inspektionerna i dag är mer petiga än flexibla. Han tar, så att säga, företagarnas parti före inspektörernas. Medan inspektörerna säkert ser det som att de tar lagens och konsumenternas parti före företagarnas.
I landsbygdsdepartementets satsning på Matlandet Sverige ingår ambitionerna att projektet ska leda till ökat livsmedelsföretagande i olika former. Fler mindre slakterier, fler lokala delikatesstillverkare och fler kaffestugor.
Få vill ha annat än säker mat. Konsumenten vill kunna lita på att livsmedlen kommer från bra beredningsmiljöer. Men samtidigt vill många gärna se att den lokala glassbaren eller det lokala ysteriet bär sig, inte att de knäcks av överdrivet nitiska inspektioner.
Ingen vill ha ett system där inspektionen går ut på att sätta dit en näringsidkare. Ingen vill heller ha en ordning där vilken bakteriehärd som helst går igenom.
Fem miljoner i extra utbildningsinsatser gör nog ingen skillnad sett till grundkonflikten. Men pengarna kan säkert användas till att bättre definiera praxis, att lyfta fram goda exempel och sådant.
Den traditionella konfliktytan mellan myndighetskontroll och serviceanda motverkas bäst i varje enskilt möte. Personliga egenskaper har sannolikt större inverkan än vad man anar på hur inspektionerna både uppfattas och utförs.
Till Ekot (20/12) säger livsmedelsinspektören Harald Holmström att om den som driver verksamheten kan beskriva hur de gör saker och ting ”på ett bra sätt ... så accepterar vi det”. Mycket går alltså att hantera på ett konstruktivt sätt – om man vill.
Kommunikationsförmåga är då nästan lika viktig som djupa kunskaper om regelverkets flexibilitet. Precis som för en fotbollsdomare.
Är det rött kort, gult kort eller räcker det med en tillsägelse?
Inspektörer med dubbelt uppdrag
En bra fotbollsdomare ska verka men inte störa spelet. Någon liknande söker regeringen efter när den lägger fem miljoner kronor på att fortutbilda landets livsmedelsinspektörer i lagstiftningens inbyggda flexibilitet. Men det är nog att hoppas på för mycket.
Så jobbar vi med nyheter