Turerna om hur Folkpartiet ska förhålla sig till byggplanerna för kvarteret Åkroken i Nyköping har blivit rena tv-såpan. En rödgrön enighet i sakfrågan har helt hamnat i skuggan av Folkpartiets snurrande. Ett ja blev till ett nej som ändå blev till ett ja – till att bygga hus och parkeringsgarage i stadens vagga.
Sprickan mellan gruppledaren Göran Silfverling och den lokala partistyrelsen växte till rena ravinen mellan styrelsen och Göran Hagberg, gruppledarens ersättare i kommunstyrelsen. Det var nämligen Hagberg som röstade i ärendet när Silfverling inte kunde vara med.
Där följde Hagberg sin – och kanske även Silfverlings – övertygelse. Därmed gick han emot partilinjen. Annars är det i kommunstyrelsen som en gruppledare brukar markera partiets uppfattning. Johan Munthe är ordförande för Nyköpings folkpartister och hans besvikelse lyser igenom – i neonfärg (SN 18/6).
Att vara liberal är att vara kluven sägs det, men här går hela budskapet förlorat. Vem vet vad Folkpartiet vill? Å andra sidan är övriga Alliansens position att likna vid en försiktigt nedsatt fot. Det var Allianspartierna som tillsammans med Miljöpartiet tog initiativ till förändringar i Åkroken när de satt vid makten. Det är också därför som Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna bara vill avvakta med att bygga, ett politiskt vi får se.
Utvecklingen av Åkroken handlar nu inte främst om hur partier markerar mot varandra. Kärnfrågan är hur beslutsfattarna anser att de agerar för invånarnas bästa.
Den bärande tanken är att stadsbilden ska förtätas med tydliga gröna inslag. Fler ska få plats utan att det gröna går förlorat. De rödgröna borde nu ta chansen att visa hur dessa gröna inslag får stort utrymme även om det byggs i Åkroken. Alliansen borde å sin sida förklara hur en längre utredningstid kan garantera mer grönt i en mer förtätad stadsbild.