Om man av någon anledning inte kan eller vill uppge lösenorden kan man dömas till två års fängelse.
Förutom att lagen kräver att man ska avslöja lösenorden till polisen så är man dessutom förbjuden att berätta för utomstående att man har blivit ombedd att göra det. Den som har blivit ombedd att avslöja sina lösenord kan dömas till fem års fängelse om man inte håller tyst om polisens begäran.
Rätten att vara tyst – som är en del av brittisk och västerländsk rättstradition sedan 1600-talet – och inte tvingas uppge information som kan skada en själv har alltså försvunnit.
Lagen blir än mer problematisk när man tittar närmare på hur kryptering av information fungerar. Några av de mest spridda lösningarna för kryptering skapar filer sin inte skiljer sig från slumpmässig data. En fil som misstänks vara krypterad kan lika gärna bestå av bara brus.
Det innebär i förlängningen att det är olagligt i Storbritannien både att vara glömsk och att ha ett krypteringsprogram, eftersom förekomsten av ett krypteringsprogram antyder att det på datorn finns filer som är krypterade.
Sverige ligger några år efter Storbritannien i integritets- och övervakningshänseende. De åtgärder som införts nyligen, som hemlig rumsavlyssning, och som föreslås i polismetodutredningen – bland annat teleövervakning av ej misstänkta personer – finns i brittisk lagstiftning och motiveras med hot om terrorism.
På samma sätt motiveras ökade polisiära befogenheter i Sverige; som verktyg mot terrorism och grov organiserad brottslighet.
De brittiska lagarna har drabbat många hederliga britter, men det är ändå enklare att motivera lagarna i Storbritannien eftersom landet faktiskt är utsatt för terrordåd till och från. Förutom ockupationen av västtyska ambassaden 1975 – utförd av och riktad mot tyska intressen – utfördes det senaste terrordådet med dödlig utgång i Sverige 1908.
Det är inte skäl nog att åsidosätta grundläggande demokratiska rättigheter.