Hon vill att skolan ska säkerställa att bara 40 procent av en undervisningsgrupp ska vara barn med svenska som andraspråk. En klass där svenska språket inte talas mellan eleverna ger sämre förutsättningar för inlärning. Det skapar extra svårigheter, såväl socialt som på den framtida arbetsmarknaden, förklarade hon.
Camilla Berard Granström sätter fingret på en öm punkt. I segregerade bostadsområden kan andelen barn med svenska som andraspråk vara både 70 procent och större ändå. Dessa barn får det svårare att tillgodogöra sig skolans förmedlade kunskaper. Hur ser man på bästa sätt ser till att dessa barn får likvärdiga möjligheter att tillgodogöra sig kunskap som alla elever med svenska som modersmål? Det ska bli mycket intressant att ta del av kommunens svar.
Är det rimligt att säga att andelen elever med svenska som andraspråk inte bör överstiga 40 procent? Ska man göra något åt detta på det sättet, kräver det omfattande förändringar också i andra kommunala skolor.
Politiken kan visserligen försöka bryta bostadssegregationen; barnens basplacering i skolan bygger på var man bor. Men det är oerhört svårt att få till önskad inflyttning i segregerade områden, ofta med dåligt rykte. Möjligen, möjligen går det på mycket lång sikt. Men skolans bekymmer är redan ett faktum.
Skolan skulle kunna med tvång skapa ”integrerade” klasser och då flytta elever mellan skolor för att få till en lämplig elevmix. Barnen blir till pusselbitar i ett integrationspolitiskt projektarbete. Så länge friheten att välja skola finns kvar - och det bör den - kommer det dock att bli svårt att behålla elevfördelningen intakt. Risken är att sådan social ingenjörskonst skapar fler förlorare än vinnare.
För grundskolans del är huvudmålet att garantera varje elev kunskap. Helst ska kunskaperna förmedlas på svenska, men det är inget tvång. Rätten till kunskap torde vara viktigare än språkhegemonin. En tvåspråkig lärare i en klass skulle kunna underlätta inlärningen i vissa fall. En friskola där undervisningen sker på exempelvis arabiska, kan också tänkas. Eleverna får sina kunskaper, vilket är a och o, men det ger dem inte den samhälleliga fördelen av att ha svenska som huvudspråk.
Segregationen kan mötas och motas antingen med tvång eller med möjligheter. Det senare känns instinktivt bättre, om än svårare.
Integrationspolitiskt dilemma för skolan
Medborgarförslagen till Nyköpings fullmäktige behandlar både stort och smått. En fråga modell större väcktes av Nyköpingsbon Camilla Berard Granström i tisdags kväll. Den är lika intressant som svårlöst.
Så jobbar vi med nyheter