Det fanns goda skäl att hoppas på att de fyra regeringspartierna skulle klara av att genomföra de nödvändiga reformer som krävs för att få strukturen på spelmarknaden mer anpassad efter moderna förhållanden och det utbud som redan finns.
Fortfarande är det så att allt för mycket av reglerna för den svenska spelmarknaden är anpassade efter en värld med Svenska Spel AB, ATG samt diverse gynnade lotterier, arrangerade av föreningar och partier.
Spelvardagen är en annan. Det går inte att titta på reklamfinansierad tv en kväll utan att uppmanas att spela här, satsa där och få så och så mycket i bonus. Odds och poker, casino och så kallade slots, det vill säga digitala enarmade banditer. Detta är en parallell spelvärld som politiken borde anpassa spelmarknadens regelverk efter. Nog vore det nyttigt om fler av de i dag oreglerade aktörerna kunde förmås att exempelvis bistå med medel i kampen mot spelberoende.
Detta är förvisso ingen lätt resa. Nya regler där licensierade spelbolag får tillstånd att verka, enligt dansk modell, ser ut att vara ett rimligt sätt att hantera en föränderlig marknad. Det går om man vågar och vill.
Viljan verkar dock vara begränsad. Trav- och galoppsporten har högljutt varnat för att en uppluckring av spelmarknaden ska slå sönder den svenska hästnäringen. Statliga Svenska Spel har inget intresse av att bryta ned sina formella monopol. Finansminister Anders Borg (M) räknar på intäkter och vill inte riskera att avstå något. Idrottsrörelsen är rädd för att förlora stödpengar.
När den moderata finansmarknadsministern Peter Normans statssekreterare Erik Thedeen talade på Spelakademin i Visby häromdagen var budskapet var god dröj (TT 27/8). Regeringen vill studera utvecklingen i Danmark i ytterligare två år innan man vill genomföra någon förändring. Oddset är lågt på att den anmärkningsvärt långa studietiden egentligen beror på att Allianspartierna inte är överens sinsemellan.