Intressanta samband mellan jobb och politik
Man får inte glömma bort att det framför allt är de goda tiderna, tillväxten, som genererar lejonparten av de nya jobben. Tillväxten var god även under förra regeringen, men jobben dröjde. Politiken spelar sin roll, inte bara med konkreta förslag utan också via de signaler och de attityder som förmedlas. De fyra partierna i regeringen gick till val på en politik som skulle stimulera till arbete och av KI:s bedömning att döma verkar man ha prickat någorlunda rätt. De politiska åtgärder som omräknas i nya jobb är för det första jobbavdraget den som har ett jobb får avdrag på skatten och för det andra reformeringen av a-kassan, som i de flesta fall medför att en högre avgift tas ut av varje medlem.
Som helhet är det en ljus ekonomisk prognos som KI lägger fram. Allianspolitiken leder till högre tillväxt och fler jobb jämfört med om dessa politiska åtgärder inte hade genomförts. Arbetslösheten blir lägre. KI räknar också med att den förra regeringens mål på 80 procents sysselsättning kommer att överträffas av den nya regeringen under 2008.
Den bedömningen delas naturligtvis inte av LO, som tycker att man inte får räkna som KI. Detta eftersom regeringen samtidigt minskar antalet människor som är inskrivna på arbetsmarknadspolitiska program. Den bedömningen är partipolitiskt motiverad.
Av LO får man intrycket att ingen arbetsmarknadspolitik kan räknas som framgångsrik om det inte parallellt läggs stora resurser på åtgärder i AMS händer.
Det blir visserligen så, som LO påpekar, att de som skulle varit inskrivna på program nu i stället räknas som öppet arbetslösa. Men den gamla politiken där människor gömts undan i statistiken är numera historia. LO-facket har helt enkelt fastnat i den s-märkta tankeram som satte fyra procents öppen arbetslöshet som det allt annat överskuggande arbetsmarknadspolitiska målet.
Det är nya tider nu. Vi får väl se vilka som till slut får rätt. Men prognosen är i alla fall god.
Så jobbar vi med nyheter