Irak röstar medanSaddam står åtalad

Nästan ett år har gått sedan januari-valet i Irak. Stora problem kvarstår i det av krig och terror sargade samhället. Under 2005 har befolkningen fortsatt leva i skräck för nya attentat. Bombattentat, kidnappningar och mord har präglat vardagen. Drömmarna om en demokratisk rättsstat är i mycket fortfarande drömmar. Bilden som ges av ett par svenska exilirakier i gårdagens SN är därför mycket intressant. Trots terrorn och våldet lever hoppet om fred och säkerhet.

Valurnorna är demokratins seger mot diktaturen, som premiärministern Ibrahim al-Jafari uttrycker det. Trovärdigheten hänger på att många deltar, att fler känner sig delaktiga. Till skillnad från valet i januari har de stora bojkotthoten uteblivit, de värsta våldsdåden likaså. Stora delar av de sunnimuslimska grupperna deltar. De första rapporterna talade också om ett högt valdeltagande. Det utgör en viktig symbolik, eftersom den förre diktatorn Saddam Hussein samtidigt står åtalad i irakisk domstol.

Men mörka moln tornar fortfarande över landet. Säkerheten för de enskilda irakierna är svag och den undermåliga infrastrukturen skapar allvarliga svårigheter i vardagen. Varje bombdåd och varje nytt massmord är en påminnelse om hur terroristerna gynnats av samhällets kaos efter invasionen och diktaturens fall. Så länge den oheliga alliansen mellan Saddam Hussein-regimens toppmilitärer och al-Qaida-terroristerna, däribland många icke-irakier, består är Iraks demokrati allvarligt hotad.
Det nya folkvalda parlamentet kommer att få det tufft, det blir en uppenbar måltavla för terroristerna. Kan de olika politiska fraktionerna inte enas om en ny president och en ny regering, kommer osäkerheten att förvärras och tilltron till demokratin försvagas. Frågan om det kurdiska självstyret är en verkligt het potatis. Den nya presidenten kommer också att tvingas till avancerade balansövningar för att få shiitiska och sunnitiska grupper att samsas.

På valdagen stod irakiska trupper för säkerheten. De utländska trupperna hade ställts i bakgrunden. Den utvecklingen måste fortsätta. Steg för steg behöver de amerikanska och brittiska trupperna lämna landet. Visserligen utgör de viktiga allierade för den nya demokratin, men också ett allvarligt orosmoment i vardagen. I förlängningen är det enbart inhemska trupper som verkligen kan garantera ett demokratiskt Irak för den egna befolkningen.