Israels reaktion är obstinat och överdriven

En liten segelbåt på blodfärgat vatten med en bild på en palestinsk självmordsbombare som segel, har väckt ett oväntat israeliskt raseri. Installationen på Historiska museet i Stockholm provocerade i helgen den israeliske ambassadören så till den milda grad att han gick till attack mot konstverket och krävde att det ska tas bort. I annat fall hotar Israel att bojkotta den internationella konferensen om att förebygga folkmord, som hålls i Stockholm i slutet av månaden. Hur kan det komma sig att ett konstverk kan åstadkomma politiska förvecklingar på hög internationell nivå.

Konstverket Snövit och sanningens vansinne väcker många tankar samtidigt som det ger olika tolkningsmöjligheter. Det röda vattnet symboliserar det blod som flyter så länge som palestinier och israeler inte kan komma överens om en plan för varaktig fred. Med bilden på den unga, välutbildade palestinska småbarnsmamman uttrycker konstnärerna det absurda och besinningslösa när hon spränger sig själv i luften och tar 21 oskyldiga människor med sig in i döden. Däremot säger konstverket ingenting om vem som bär skulden. Det pekar inte finger åt vare sig israeler eller palestinier.

Konstnärerna Dror Feiler och Gunnilla Sköld Feiler gör ett kreativt försök att bidra till en diskussion och väcka frågan, hur kan det som sker ske? Att som Israels regering konstatera att detta är terrorism och inte gå med på att någon ens diskuterar eller analyserar orsaken, är inte konstruktivt. Terrorism måste förhindras. Diskussioner, förståelse och kunskap är kanske det viktigaste motmedlet som finns, inte en handske av järn.
Israels reaktion är både obstinat och överdriven. Konstnärerna har säkert räknat med att installationen skulle väcka känslor. Och det har utan tvivel varit museets avsikt att den ska kunna tolkas på olika sätt. Att den provocerar israels regering får inte innebära att vare sig museets ledning eller regeringen ger efter för påtryckningar. Den israeliske premiärministern Ariel Sharons hyllning till ambassadörens ytterst odiplomatiska agerande är ologisk och svår att förstå. Det stärker tvärtom den utbredda misstron som redan finns internationellt om hans oförmåga att lösa konflikten i Mellanöstern.
Det är mindre intressant vad Sharon tycker. Däremot är det rimligt att de anhöriga till de 21 omkomna i attacken vill ha svar på varför detta meningslösa dåd kom att äga rum? Det är det som är kärnfrågan.