Jag bestämmer själv...eller?
Trött och en smula desperat bestämde jag mig för att vidta drastiska åtgärder: jag har ju sett hur den där uppfriskningssuktande killen i tv-reklamen stoppar ned hela huvudet i iskallt vatten kanske skulle det vara en lösning på mitt problem?
Redan piggare av bara tanken fyllde jag handfatet med kallast möjliga vatten och körde ned huvudet. Det var inte alls uppfriskande, bara kallt och behagligt, och med huvudet fortfarande i vattnet tvingades jag ställa mig själv frågan: Vad *** håller jag på med? Sällan har jag känt mig så dum där stod jag med huvudet nedkört i iskallt vatten, bara för att någon smilnisse i en tv-reklam hade gjort samma sak! Hur kunde jag vara så lättlurad?
Efter att ha torkat vattnet ur öronen kom jag dock fram till att det förmodligen inte var så konstigt vi översköljs ju dagligen av reklam. Vart vi
än vänder oss möts vi av denna konsumtionssamhällets vägvisare, som envetet uppmanar oss att köpa en viss tjänst eller en viss produkt. Vi manipuleras från morgon till kväll på ett så skickligt sätt att det ofta blir svårt att skilja på den egna viljan och reklamens vilja (även om det slog fel i mitt fall jag blev ju inte sugen på att köpa företagets produkt, bara på att genomgå ett självdränkningsförsök).
Hundratusentals, kanske miljontals, människor världen över har som yrke att spela på människans strävan efter att passa in. Äcklad av denna utstuderade massmanipulation bestämde jag mig för att försöka motstå reklamterrorn.
För att fira mitt beslut gick jag ned i köket, kokade mig en kopp av det där kaffet som ser så gott ut på tv, gjorde mig en smörgås av bröd som bakas med kärlek och smör från de svartvita korna och avslutade med en bit choklad. Mmm . . .
Så jobbar vi med nyheter