Jag gick i tjejfällan
För ett antal år sedan umgicks jag mycket med en kompis Elias. Liksom många andra småpojkar hade vi ett särskilt hatobjekt: Min syster, eller snarare alla tjejer.
Men det var ett särskilt attentat vi la ner extra mycket tid på
Uppe vid Långbergsskolan, alldeles vid skogen, gjorde vi i ordning en fälla som inte ens den gamla filosofen Aristoteles skulle ha kunnat filosofera fram.
Ett djupt hål grävt i marken, igenfyllt med lera, vassa kvistar, kottar och en gammal engångsgrill. Därefter täckte vi över hålet med löv och grenar
i hopp om att någon tjej skulle gå i fällan och ramla ner i hålet.
För ungefär två veckor sedan var jag i full färd med att fixa mig inför en fest. Dessvärre brukar mitt fixande ta alldeles för lång tid. Att gena
genom Långbergsskogen gör nog att jag kommer snabbare till festen, tänkte jag.
Och ja, resten kan ni lista ut själva.
Tio minuter senare låg jag i min egen grop som jag tidigare hade byggt, fylld med kottar lera och en gammal engångsgrill som rivit upp mina nya jeans.
Det är som man säger: Man får alltid äta sin egen skit.
Så jobbar vi med nyheter