Jag har träffat en mycket speciell man

För ungefär en vecka sedan befann sig en mycket speciell man i Tessinskolans aula. Han var där för att berätta om sitt liv. Och hur han har hunnit med och leva så fruktansvärt mycket på de få 80 år han nu har avverkat är ett mysterium.
För det första så växte Sioma Zubicky upp på en cirkus. Det låter otroligt redan nu, eller hur? Han reste över hela världen och hann därför aldrig beröras av skolplikt. Däremot lärde han sig ryska, tyska, tjeckiska, franska, italienska, spanska, engelska och senare också svenska. Åtta språk är ju rätt hyfsat kan man tycka. (Själv kan jag svenska och hyfsad engelska, och så är jag en jävel på rövarspråket.)

Siomas mamma, lillebror och Sioma själv hamnade i Auschwitz efter många omständigheter när han var 17 år. Han berättade i Tessinaulan om sista gången han träffade sin mor innan hon och hans lillebror dödades i gaskammaren, hur arg han hade varit på att hon tagit med sig sin väska och hur dåligt samvete han sedan hade fått. Det var obehagligt att lyssna på, så klart, men han berättade ändå på ett lätt sätt som man kunde förstå. Man ska ju kunna skämta om allt säger de ju, och det lyckades
Sioma Zubicky med galant dessutom.

Att han sedan kom till Sverige som xylofonvirtuos med den franska sångerskan Édith Piaf gör ju inte hans liv mindre intressant direkt.
Jag har träffat en av de få människor som aldrig, hur mycket de än försöker, kan bli tråkig.