Jag och min soptipp

På golvet ligger gamla uppslagna Chili-tidningar tillsammans med böcker, papper och en och annan kudde. Även brädan, som rullar under namnet Leif, har landat med fyra smutsiga hjul på en hög nytvättade kläder. Garderobsdörrar står öppna, hatten, cd-skivor och smutsiga glas står i en salig röra på det lilla bordet. En rätt bra beskrivning av mitt rum.
Mamma kikar in igenom dörröppningen och muttrar något i stil med svinstia och kommer med något tomt hot om vad som händer om jag inte städar på momangen. Medan jag nickar, håller med och säger att jag ska ta tag i det meddetsamma.

Mamsingen stänger dörren och det allvarliga uttrycket i mitt ansikte försvinner och jag återgår till boken som jag höll på att läsa.
Det är väl inte så att jag är lat, inte vad jag tänker erkänna i alla fall, eller att jag inte trivs i mitt stökiga rum. Mer åt det hållet att jag inte kan stöka ner i städade rum. Då måste jag hela tiden springa runt och städa upp småsaker. Då föredrar jag att redan ha det stökigt!
Kanske vart tredje sekel eller så lägg märke till att jag är 14 år kan det en varm sommarkväll hända att jag får städnoja. Fråga mig inte varför, det är ytterst ovanligt.
Hoppas inte mamma läser det här.