Hjördis Hultgren har varit vigselförrättare i ungefär tio år, och på frågan om hur många par hon vigt blir hon fundersam.
– Jaa, vad kan det vara...uppåt en tjugo par om året, ibland mer, ibland mindre...ja, det är ju omkring trehundra skulle jag tro.
Den som fick in henne på banan var Saga-Britt Landelius, som var ordförande i kommunfullmäktige innan hon gick bort.
– Vi stod varandra nära. Hon var själv vigselförrättare, och en dag kom hon till mig och sa att hon tyckte jag skulle bli det också. Och då blev jag det.
När ansökan till kommunen var beviljad och hon klarat av det juridiska prov länsstyrelsen kallat henne till var saken biff.
– Den första vigseln jag förrättade kändes väldigt högtidligt – men det har verkligen inte ändrats med tiden. Varje vigsel känns unik och högtidlig, och jag gör alltid mitt bästa. Jag skulle aldrig slarva med en vigsel.
Hon har förrättat vigslar i Rådhuset, på öar och skär, på Skavsta och slott. Paren har burit allt från jeans till långklänning.
– Men det fascinerande är att alla känner samma förväntan och spänning inför. Och det är oavsett om det är stort och pampigt med en timmeslång ceremoni med musiker, eller en enklare som är klar på tio minuter.
Som vigselförrättare beskriver sig Hjördis som lyhörd. Själva den borgerliga vigselakten i sig är kort. Den finns i antingen en något längre version på tio minuter, eller en superkort på bara tre minuter, som bara innehåller det mest väsentliga.
– Men den har jag aldrig varit med om att någon valt. Sedan vill många kanske lägga till någon text, kanske en dikt, och sång. Ibland vill paret att jag ska sjunga något, och då gör jag det, säger hon och berättar om ett särskilt sångminne.
– Det var när en grannes son skulle gifta sig med en kvinna från Italien. Då blev jag ombedd att sjunga Kärleken kommer, kärleken går. Och första versen sjöng jag på svenska, men den andra på italienska. Hela hennes släkt som satt här i salen grät, och bruden med, så mascaran rann.
Hjördis var med när Nyköpigs kommun sist ordnade drop-in-vigslar, både 2011 och 2012, och har fina minnen från båda tillfällena.
– Vissa kom långväga ifrån, hade bokat hotell och middag här efteråt. Det är ett ypperligt sätt att sätta Nyköping på kartan. 2012 gick hela dagen verkligen i ett, då kom paren i en strid ström. Jag minns 2011, då höll vi på till sju på kvällen, och fem i sju sladdade ett par in här. De hade fastnat i trafiken på E4 efter en olycka, och hann precis. Vi får se hur det blir i år! Jag ser fram emot varenda vigsel.