Jaga inbrottstjuvari stället för flyktingbarn

Det är svårt att vara flykting i Sverige. Till slut har kyrkornas och allmänhetens protester växt sig så starka att regeringen har tvingats ge efter. I riksdagen finns nu en majoritet för en förändring och inom kort träder en ny asyllagstiftning i kraft som innebär att alla flyktingfamiljer ges möjlighet till en ny prövning. Det betyder att de flesta gömda och utvisningshotade barn i Sverige kommer att få stanna.

Men det är oklart vad som gäller fram till dess. Polisdistrikten väljer olika strategier. En del fortsätter att förfölja flyktingbarn medan exempelvis Dalapolisen inväntar den nya lagen och prioriterar andra ärenden. Det borde inte råda någon tvekan om hur polisen ska agera. En ny lag träder i kraft om drygt två veckor och innan dess borde inte någon familj få visas ut ur landet.

Därför är kritiken mot Peter Eriksson, språkrör i miljöpartiet, orättvis. Hans försök att påverka Gävlepolisen att inte verkställa utvisningen av en familj som skulle ges möjlighet till en ny prövning, är helt rimlig. Att polisen ändå fullföljde förvisningen är en skandal, och olycka för de föräldrar som trodde att de hade fått löfte om en ny chans och möjlighet att ge sina barn en framtid i vårt land. Polismaktens tal om att den i första hand är till för vanliga människors trygghet och säkerhet, är inte värt ett ruttet lingon - i alla fall inte i Gävle.

Men chefen för gränspolisen, Willy Aflarenko, har inte reflekterat över den saken utan känner sig mest kränkt över att Eriksson har lagt sig i hans arbete. Vissa menar till och med att han har överträtt sina befogenheter och begått ett brott mot grundlagen. Att politiker och allmänhet inte skulle få ha åsikter om ordningsmakten, är fullständigt barockt. Det är fullt legitimt att ha synpunkter på polisens arbete, så länge man inte tillhör ministerkretsen och kan bli anklagad för ministerstyre.

Det är minst sagt märkligt att inte alla följer Dalapolisens exempel och i stället prioriterar andra ärenden. Med hänsyn till att andelen uppklarade brott knappt uppgår till 30 procent, borde det inte vara ont om arbetsuppgifter. Polisen borde ge sig ut och jaga inbrottstjuvar, rattfylleriseter och kvinnomisshandlare, i stället för att jaga förtvivlade barn och föräldrar som flytt till vårt land för att få en fristad.