Jakobsson tar sikte på K1-medalj i JEM
Sebastian Jakobsson, 17 år från Oxelösunds Kanotklubb, bara myser när han blickar mot framtiden. Första stora målet är junior-EM på OS-banorna i Aten. Men han tar redan i sikte på att kvala in till Peking-OS.
Första dagen blåste det så mycket att fick vi skjuta upp paddlingen till kvällen. Men det är bra att träna när det blåser, för det kan vara riktigt blåsigt där junior-EM körs. Och det kommer jag att vara förberedd på, säger Sebastian Jakobsson.
I ett hörn av parkeringen utanför Vattensportens hus står ett tält som killarna och tjejerna har sina grejor i. Det kan behövas. Då och då börjar det regna. Allt är grått. Kanot är ingen glamourös sport direkt.
Men just nu är det fruktansvärt roligt med kanot. Jag kör bara så länge det är roligt. Känns det inte kul att satsa fyra år till om jag missar OS 2008 så kanske jag lägger av.
Kanoten fyller Sebastian Jakobssons liv just nu. Han har tagit det stora steget att bryta upp från kompisarna på kanotgymnasiet i Nyköping och i stället plugga på distans från Västerås och träna med de två bästa svenskarna, Markus Oscarsson och Anders Gustafsson.
När det gäller kanotträning är det här det bästa beslutet jag har tagit. Jag har lärt mig massor av Markus och Anders på flera olika plan om vad som krävs för att nå världseliten.
Hänger du med när ni tre drar ut på långpass?
I alla fall när de inte är i alltför bra form. De är snälla och låter mig ligga på våg. Någon gång har man fått släppa, men jag känner inte att jag får ligga på gränsen så ofta. Och det är bra. Annars sliter träningen för mycket, ler Sebastian.
Hur ser en vanlig kanotdag i Västerås ut för dig?
Rätt tidig frukost för att dra ut på det första passet vid åttatiden på morgonen. Ofta är jag hemma strax efter tio då jag äter en tidig lunch. Sedan försöker jag plugga. Och vid 17-tiden är det dags för det andra passet.
Är det inte jobbigt att hålla studiedisciplin på egen hand?
Nja, det har gått lika bra som när jag bodde hemma.
Det är en krass tillvaro?
Jo, och det blir ganska mycket dödtid att slå ihjäl, men det är värt det. Ska jag satsa allt på kanoten ska jag göra det nu. Och när Markus var trea i världscupen på K1 1000 i helgen så blir jag ju ännu mera inspirerad av att träna i veckan när man vet att jag kör med en som tillhör topp tre i världen just nu.
Håller kroppen för all träning?
Hittills har jag inte haft några skador alls.
Tränaren Conny Edholm från Nyköping har jobbat med att få paddlingen lite mindre stel och koordinationen bättre.
Det har varit nyttigt för mig. Jag har gått franmåt mycket tekniskt, säger Sebastian.
Helst skulle Sebastian Jakobsson vilja få debuten på senior-VM avklarad redan i år.
Om det skulle gå väldigt bra finns det väl en liten, liten chans att man skulle kunna få någon reservplats till VM och få åka direkt till Ungern efter Aten.
När OS i Peking går är Sebastian Jakobsson just 20 år fyllda. Problemet konkurrensmässigt om man ska slå sig fram i K1 är att just Oskarsson också satsar vidare på Peking. Detsamma gäller den andra träningskompisen Anders Gustafsson. De är grymma på OS-distanserna K1 1000 respektive 500 meter.
Så är det självklart. Just nu ingår jag ju inte i några K2-planer. Och det lär inte bli någon K4-satsning mot OS, så det blir tufft att bara kvala in. Men det är mitt mål, säger Sebastian Jakobsson.
Fast närmaste målet är JEM. Och han vet exakt vad som kommer att krävas i form av tider på K1 500 meter där han just nu känner stor tillfredställelse över att vara med och fightas bland de tre fyra bästa svenska seniorerna.
Med 1.40 brukar man hamna på pallen. Och 1.39 brukar räcka för att vinna. Hela träningsplaneringen går ut på att hinna dit till augusti.
I Jönköping senast körde han på 1.48 och han har varit nere på 1.43, så det är frågan om att göra sitt livs lopp om det ska bli medalj.
Det blir tufft. Samtidigt går det inte att jämföra tider i kalla Sverige mot nere i Europa där det brukar gå snabbare.
Många i kanotkretsar pratar redan om att han kommer att bli den nye Markus Oscarsson. Conny Edholm vill inte höja sin adept till skyarna men ser också likheterna i utvecklingen.
Det är förstås smickrande. Markus var väl den senaste svensken som har tagit en K1-medalj på ett internationellt mästerskap. Då, 1995, var det JVM. Nu är det förstås bara ett JEM, men jag är väldigt sugen på att ta en K1-medalj, erkänner Sebastian Jakobsson.
Så jobbar vi med nyheter