Organisationen OPCW får Nobels fredspris för 2013 för sitt omfattande arbete med att avskaffa kemiska vapen. Det går inte att säga annat än att priset delas ut den i anda som Alfred Nobel själv ville uppmuntra – nedrustning för fred.
1997 trädde konventionen mot kemiska vapen ikraft. Den förbjuder utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska stridsmedel. Organisationen för förbud av kemiska vapen, OCPW, är ett internationellt samarbetsorgan och inte en gren av Förenta Nationerna. Däremot har organisationen som mål att se till att FN:s kemvapenkonvention blir praktisk verklighet. Det betyder ett totalt förbud mot kemiska vapen och att varje medlemsland accepterar inspektioner. Staterna åtar sig att förstöra produktionsanläggningarna samt alla kemiska vapen i egna lager eller som har lämnats i andra länder.
Överenskommelsen om öppenhet, granskning och inspektion är en garanti för att en konvention kan följas upp. Den internationella överenskommelsen om förbud mot biologiska vapen från 1972 saknar en sådan del. Trots en bred uppslutning bakom även denna konvention, finns också ständiga misstankar om hemliga biovapenfabriker runt om i världen. Och ska vi på något sätt rangordna massförstörelsevapen så kan biologisk krigföring till och med vara ett snäpp värre i världsförstörelse än kemiska vapen.
Händelserna i Syrien – gasattacken mot en av huvudstaden Damaskus förorter – var en brutal påminnelse om vapnens verkan, det mänskliga pris som krävs samt hur frestande det kan vara för en hänsynslös regim att trycka på knappen i ett pressat läge. Omvärldens reaktion var kraftig om än inte kraftfull. Den syriska regimen har pekats ut men inte ställts till svars.
Att arbetet mot kemiska vapen visar sig framgångsrikt är en värdefull dörröppnare. "Tiden för ett totalt avskaffande har kommit", säger Norges utrikesminister Barth Eide till TT och han får stöd av sin svenska kollega Carl Bildt via Twitter. Det är just det totala som är det svåra i sammanhanget. Att OPCW har medverkat till att lejonparten av världens kemiska vapen har förstörts är en stor framgång, men den är inte fullständig. Med fredsprisets utdelande följer också ett anklagande finger. Icke-medlemmar som Nordkorea, Egypten, Sydsudan och Angola erbjuds en väg ut ur den internationella skamvrån. Det gäller även Burma och Israel, som ännu inte har undertecknat konventionen. Stormakten USA och den forna stormakten Ryssland har mycket kvar av de egna vapenlagren att förstöra.
Det fanns många goda kandidater till årets fredspris. Att det gick till en organisation i stället för en enskild bör ses som en uppmuntran av globala samverkansfunktioner. För ett världssamfund som FN, som många gånger plågas av interna låsningar som leder till handlingsförlamning, är det onekligen värdefullt att visa på hur en global organisation med många medlemsstater och garanterat stridbara viljor ändå kan åstadkomma resultat.