Jazztigrarna firar 20 år
Svettiga spelningar på Stampen, brinnande veteranbilar och massor av glad jazzmusik. Så låter det om man ska sammanfatta de 20 år som Nyköpingsbandet Dixie Tigers har hållit på. 20 år som firas med jubileumskonsert på Pelles Lusthus nu på onsdag.
Där väntar ytterligare tre av medlemmarna i bandet och frestar med kaffe och pistagekrans. När alla är samlade runt bordet börjar Matti Wisur, Anders Karlsson och Lasse Brännberg och Karl-Ivar att berätta om hur allt började.
Det hela startade som en fritidssysselsättning, 1975. Lasse, Matti och Karl-Ivar jobbade på SSAB och TGOJ, och träffades för att spela för att det var kul.1982 slog de ihop sig med ett Nyköpingsgäng som hade de instrument som trion saknade. De spelade fortfarande mest för skojs skull, men anlitades till att spela på fester och företagsjubileum. Två år senare, 1984 tog de namnet Dixie Tigers och Nyköpings gladaste jazzband var bildat.
Spelningarna har blivit många genom åren. En milstolpe var när bandet gav en konsert med Git Sköld på Tärnan i Oxelösund. För att inte tala om då de spelade på den legendariska jazzklubben Stampen i Gamla Stan i Stockholm. Där spelade de nästan fyra gånger om året fram till 1993.
Pratet om spelningarna på Stampen tar fram många goda minnen och Karl-Ivar minns den enorma trängseln som det brukade vara där.
Ibland gick det inte att komma fram när man hade spelat, folk stod som packade sillar.
Och en gång stod det ett helt gäng japaner och var helt hänförda, minner sig Matti.
Ja, de stod där med kamerorna på magen och såg ut som om de skulle gå upp i sina beståndsdelar, fyller Lasse i.
Ja, det finns gott om minnen från spelningarna i trängseln på Stampen. Men det minnet som drar i gång mest skratt är nog ändå när Anders berättar om den gången det kom fram en ung kille i pausen.
Han såg ut som om han hade kommit fel och så sa han: Vilken konstig musik, benen dansar av sig själv!
Nu kanske det låter som om Dixie Tigers har tänkt lägga instrumenten på hyllan, men det har de inga planer på. Även om åldermannen i gänget, Karl-Ivar, menar att åldern såklart kommer att ta ut sin rätt är de alla ense om att det är lättare att hålla igång om man är en grupp.
Ja, man tvingas in i gemenskapen, säger Anders och säger sen att om de kan hålla på lika länge som Charlie Norman så har de ett bra tag kvar.
Till jubileumskonserten i Pelles Lusthus den 14 april har Dixie Tigers försökt att välja ut låtar som ska spegla hela perioden de har spelat tillsammans. Det kommer att bli både Armstrong och Ellington lovar de. På den konserten får de även hjälp med sången av Maria Ax och Lasse Lindberg.
Men hur var det med den där brinnande veteranbilen då? Jo, många har säkert sett bandet när de har spelat på stan, eller åkt runt i en gammal veteranbil. Bilen ägs av Pelle Nilsson, som bekant huserar på Lusthuset. Men den där bilen har inte alltid varit så pålitlig.
För ett antal år sedan blev Dixie Tigers tillfrågade om de ville följa med upp på Gärdesloppet, ett veteranbilslopp i Stockholm. De ville de och har så gjort i några år nu. Just det här ödesdigra året satt Viveka Ringmar med på taket när bilen i sakta mak åkte mot Blockhusudden där loppet börjar. Bandets trummis satt på ett släp efter bilen, då taket var fullt med de andra medlemmarna och deras instrument.
Helt plötsligt började det ryka om bilen, så vår trummis blev ju helt rökskadad, berättar Lasse.
En avsliten gummislang senare utbrister Viveka Ringmar att det brinner. Och mycket riktigt, visst brann det i trägolvet de satt på. Till sin stora lycka upptäckte de att det bredvid dem stod en veteranbrandbil. Men det visade sig att de inte hade någon vattenslang.
Så de fick springa med pytsar, och jag tror att nån till och med hade en läskflaska som de släckte elden med, säger Matti.
Episoden slutade i alla fall lyckligt. Branden släcktes och bilen bogserades till Blockhusudden av brandbilen. Och det verkar inte som om musikerna har fått några större trauman efter det dramat.
De ska nämligen åka upp på Gärdesloppet även i år. Om det blir med eller utan bränder återstår att se, men säkert är att det kommer att svänga. För det har en tendens att göra det när det här gänget sätter i gång.
Therese Hansson
Fotnot: De andra medlemmarna i bandet är: Gustaf Bergmark; trombon, Sven Göransson; banjo och gitarr, Roland Larsson; kontrabas samt Lars Dahlstedt; trummor.
Så jobbar vi med nyheter