– Jag var tio år då och vi var bortresta den kvällen när Eurovision avgjordes. Jag minns att mina föräldrar skulle spela in ett annat program på en annan kanal, men de misslyckades och spelade in det här programmet i stället så när jag kom hem tittade jag på den. Sverige vann (Charlotte Nilsson sjöng ”Take me to your heaven”) och där började mitt stora intresse, säger Jenny.
Någon kanske känner igen hennes namn från just SN. Hon jobbade på tidningen under några månader och satsade då på en karriär inom yrket. Numera, med den rådande bristen på journalistjobb, så har hon skolat om sig.
– Jag jobbar på en skola här i Stockholm. Sköter det administrativa. Det blir lite skrivande också, men inte på samma sätt som på en tidning, säger Jenny.
Vad kanske ingen vet på hennes arbetsplats är att hon är helt tokig i Melodifestivalen. Eller rättare sagt, Eurovision Song Contest, som är den tävlingen som följer efter finalen i Sverige. Siffror och sådan statistik är inte riktigt hennes grej, men ber man Jenny sjunga en stump från Tysklands bidrag 2004 så dröjer det inte länge förrän hon hittar ord och melodi.
– Det är lite min grej, jag har lätt att lära text och musik, säger hon.
Någon sångröst, säger Jenny själv att hon inte har, och hon spelar bara piano till husbehov.
– När jag var yngre drömde jag om dansa på scenen under en final, men numera skulle jag kunna tänka mig att bli programledare.
Och den titeln kan man säga att hon redan har. Hon är numera nämligen en av programledarna i podden ”Schlagermicke och hans vänner”.
– Det är jag, en sidekick och så en gäst. Första gästen i år var Christer Björkman. Det var en jättekul gäst. Han kan ju också allt, säger hon med ett skratt.
Podden (podd.schlagermicke.se) har funnits sedan 2016, men allt bygger på en betydligt äldre blogg som Mikael Olofsson drivit.
Men att nå den här statusen att vara en Eurovision-nörd har tagit en hel del tid och studerande.
– Då efter den där första finalen bestämde jag mig för att lära mig allt. Jag fick massor av videor som min farbrors fru hade från tidigare finaler och de satt jag och tittade på.
I dag har hon själv besökt en del finaler. Hon var i Malmö 2013, Köpenhamn 2014 och Stockholm 2016.
– Där (Stockholm) träffade jag min pojkvän, Richard. Han kanske inte är lika nördig som jag, men gillar Eurovision också. Just under de här veckorna samlas olika länder på en plats och vi har kul. Det handlar om musik och glädje, säger Jenny och fortsätter.
– Jag har alltid åkt med mina vänner Johan och Johanna. När man är på plats så lever man som i en bubbla , en partybubbla. Man träffar folk från andra länder och diskuterar musik. Vilka bidrag som är bra, vilka som är mindre bra.
Men i år får hon fira Eurovisions veckan hemma i Sverige i stället, vilket fungerar bra det också.
Vilken ESC är den bästa?
Jenny funderar ett tag.
– Det är svårt att säga. Det finns väldigt många bra Eurovision år. Men 2012 var bra. Det fanns ovanligt många bra låtar med och härliga framträdanden. 2004 arrangerades en bra Mellofinal. Då var Lena PH med liksom E-type och Shirley Klamp.
Har du någon favoritlåt från Eurovisionfinalerna?
– Tysklands bidrag 1994 (Wir geben ’ne Party framförd av Mekado, kom trea i finalen), det var 90-tals pop som jag gillar, och Turkiet 1997. Hette Dinle (framförd av Şebnem Paker & Etnic grup och slutade också på tredje plats i finalen) och var väldigt turkiskt.
Hur ska en bra Eurovisionsång vara?
– Bra tempo, bra refräng och låten ska växa. Det ska hända något inte bli långtråkig. Om det är en ballad eller en poplåt spelar ingen roll, det ska bara ge något mer. Kanske en ackordhöjning. Den ska överraska helt enkelt.
Men Melodifestivalen och ESC handlar inte enbart om sång, musik och dansare utan även de personerna som leder tävlingen på tv. Är det något som det skrivs minst lika mycket om och kommenteras omkring är det just programvärdarna.
I år är det Eric Saade, Sarah Dawn Finer, Marika Carlsson och Kodjo Akolor, som hållit i deltävlingarna.
– De har varit jätteduktiga. De har räddat upp det hela. De har varit sig själva och det manus de har fått har varit bra skrivet. Förra året däremot var det inget bra. Då fick man nästan kämpa för att förklara för alla varför man ska se Melodifestivalen. Då var det lite jobbigt, säger Jenny och skrattar.
En del personer har olika ritualer runt omkring Melodifestivalerna, Jenny har inga.
– Vad gäller deltävlingarna så gör jag inget speciellt. Det är inte så att det är bestämt långt i förväg var jag ska se dem eller så, det blir mer i finalen. Då vill jag gärna samla ihop mina vänner och ha fest.
Och när Andra chansen avgörs i Nyköping är det så klart fest också.