Jerdéns sorti – en bekväm lösning

När landstingsdirektören Karin ­Welin prövade informationschefen Anna ­Jerdéns ansökan om att få lämna sitt ­uppdrag i förtid med avtalspension, ­krävdes det säkert ingen betänketid.
Jerdéns exit passade som handen i ­handsken efter den så kallade PR-affären och dess efterdyningar. Hon hade gjort sitt.

Övrigt2011-09-02 05:00

Landstinget Sörmland behöver minska antalet tjänster. Det är mer än rimligt att två informationschefstjänster stryks ned till en. Att chefen får lämna på egen begäran, är bekvämt. Landstinget kan hävda att avtalet kostar mindre än om informationschefen hade fortsatt till ordinarie pensionsålder med bibehållen lön.
Till saken hör att Anna Jerdén brände alla broar till det partipolitiskt oberoende informationsarbetet redan tidigt i våras. Då drog hon igång den så kallade PR-affären – med sina överordnades välsignelse – i ett angrepp främst riktat mot denna tidning.
Gränserna mellan partipolitik och landstingsförvaltning suddades ut. Informationschefen och landstingsdirektören blev delar av den styrande politiska majoriteten.
Exakt vad som köptes av PR-konsulten går inte att granska i efterhand, mer än att kostnaden landade på 175 000 kronor för att utveckla ”medborgarkommunikation”. Övriga handlingar, epostmeddelanden i ämnet, hade raderats av informationschefen.
Landstingsdirektören Karin Welin förklarade skriftligen i SN:s systertidning Eskilstuna-Kuriren två gånger om, att hon hade fullt förtroende för sin informationschef. Det var bara det att vägen tillbaka till informationsarbete utan partipolitiska kopplingar, inte var framkomlig. Gårdagens besked bekräftar detta.
Det har skrivits mycket om PR-affären, men ett försök till summering bör vara att ingen undkom utan repor i lacken. Varken landstinget, PR-konsulten eller SN. Bland annat fick jag vass kritik för att jag som debattredaktör inte hade stoppat två insändare som gick till onödigt hårt angrepp mot landstingsrådet Åsa Kullgren.
När Anna Jerdén ställde sig främst i attacken mot SN och Eskilstuna-Kuriren skyddade hon sina överordnade från granskning. Landstingsdirektören kunde twittra om annat. Den styrande majoriteten använde andrummet till att skrämma delar av oppositionen till tystnad.
Informationschefen var bondeoffret som nu får plåster på såren. Landstingsledningen kan två sina händer – och kanske tycker de till och med att det var värt det. Trots att priset för den kastade handsken var högt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om