Jodå, hajpa är faktiskt svenska numera
Vill du dissa något? Eller hajpar du hellre? Är du en wannabe som saknar cred? Det suger lika bra att bara chilla.Jo, detta är faktiskt svenska. Numera.
Bland de 125000 orden i nya SAOL är drygt 10000 nya. Många av dem känns redan självklara som mitträcke, fredagsmys, nolltolerans, marknät, aktiebubbla och avtalspensionär. Andra kommer att orsaka höjda ögonbryn och en och annan sur min bland de hundratusentals svenska ordvänner som brukar köpa SAOL.
För en tidning som SN innebär den nya ordlistan en liten omställning; redaktionen får ett uppdaterat rättesnöre att hålla sig till i kniviga fall där språkbruket vacklar och alla språkkänslor inte drar åt samma håll. SAOL är ju i första hand en rättstavningslista över samtidsspråket och samtidigt en guldgruva för alla oss som är intresserade av svenskans ständiga förändring.
Men även om man måste acceptera att språket lever och ändras, så behöver man ju inte gilla alla språkliga nymodigheter. SN-läsaren Magnus Cappelin i Oxelösund har irriterat sig på ett par modeord som också lånats via engelskan. Det ena är fokus; han påpekar att huvudsaken i en artikel ofta blir huvudfokus, att rikta uppmärksamheten mot något blir att flytta fokus, idrottsmän som förr koncentrerade sig sysslar numera med att fokusera sig. Fokus är ingalunda något nytt ord i vårt språk. I den optiska betydelsen brännpunkt är det känt sedan 1750-talet; ordet härrör från latinets focus som betyder eldstad eller härd, alltså hemmets mittpunkt. På 1960-talet blev fokus ett politiskt modeord, med innebörden i centrum för allmänt intresse.
Just ordet fokus försvarar nog sin plats i ordlistorna, även om det alltid finns anledning att vara på sin vakt mot modeord särskilt om de är så högfrekventa att det blir tjatigt. Och det finns förstås ett egenvärde i att trenduttryck inte tränger ut andra synonymer ur språket och därmed utarmar vårt gemensamma ordförråd.
Ett annat ord som Magnus Cappelin förlåt fokuserar på är cool, som tycks konkurrera ut tuff. Detta ord, som kom in i svenskan med jazzkulturen på 50-talet, står sedan 1986 i SAOL med förklaringen lugn, avspänd och sval.
Cool har bevarat sin engelska stavning, även om det böjs som adjektivet ful. Andra nyanlända ord är som brukligt mer svårböjda det dröjde innan vi bytte pluralform från jumpers till jumprar.
Framtiden får utvisa hur det går för exempelvis SAOL-nykomlingarna under uppslagsbokstaven W, som inte längre är sammanslagen med V. Förutom en mängd webb-sammansättningar återfinns här wrap (tunnbrödrulle), waila (ett sångsätt) och wannabe (av engelskans want to be, en som gärna vill likna någon annan). Men hur ska det ordet böjas? Wannaben i bestämd form känns normalt, flera wannabes låter inte svenskt, fast nästan okej. Men i bestämd form plural? Wannabesarna?
I ärlighetens namn ska påpekas att SAOL-redaktörerna inte lägger sig platt för den invällande engelskan. På frågan om man ska skriva mail eller mejl svarar de e-brev eller e-post. Och i flera fall påpekar de att det finns bättre svenska ord att tillgripa. En dators interface heter alltså gränssnitt, den som är controller på ett företag kan hellre kalla sig styrekonom och den som får lust att implementera något bör snarare försöka förverkliga det.
Jag lovar att återkomma till SAOL, det svenska språkets förändring och ser också fram mot fler synpunkter och frågor från SN:s läsare om ord, grammatik och språkbruk.
Frågor och svar om språket
Bernt Gunnemyr i Oxelösund har fastnat på följande SN-rubrik: Rekorddyrt bensinpris i sommar. Han anser att den tyder på att skribenten inte vet att ett pris kan vara högt eller lågt, medan en vara kan vara dyr eller billig.
Du har rätt, Rolf även om klandret inte ska riktas mot artikelförfattaren utan mot rubriksättaren, som oftast är en annan journalist. För visst borde det heta rekordhögt bensinpris eller rekorddyr bensin. Med motsatsen billig är det lite annorlunda, eftersom ordet har en gammal betydelse av bra, fördelaktig. Billigt pris kan alltså försvaras, men det bör ändå undvikas eftersom det låter fel i de flestas öron.
Kan man verkligen avstyrka en framställan, undrar signaturen Arne. Om exempelvis en stämma går med på ett förslag, så tillstyrks det. Men vad är motsatsen? Arne anser att man bara kan avvisa en framställan, och att det avstyrka är fel.
Nej, den uppfattningen delar varken jag eller svenska språknämnden. Att avstyrka betyder just att föreslå ett avslag, ordet är en motsats till tillstyrka som innebär att man förordar att förslaget ska gå igenom. Att avvisa innebär att man vägrar att över huvud ta emot eller acceptera något eller någon; till exempel en flykting, en korkad teori eller en senkommen anmälan. En framställan som efter behandling får tummen ner blir däremot inte avvisad, utan först avstyrkt och därefter troligen avslagen.
Fotnot: Orden i början av texten kanske behöver förklaras: dissa = nedvärdera, hajpa = uppvärdera, cred = trovärdighet, erkännande, suger = är dåligt, chilla = ta det lugnt.
Så jobbar vi med nyheter