Jodå, man kan vara originellast
Björn Claesson i Gnesta har länge irriterat sig på hur man i medier använder orden fortfarande och ännu.
Som exempel tar han meningen Polisen har fortfarande inget spår efter rånarna. Han anser att det borde heta: Polisen har ännu inget spår efter rånarna.
Jo, det hade varit bättre. Inget av uttrycken är formellt fel, men det finns en viss betydelseskillnad.
Fortfarande inte lägger tonvikten vid det utdragna förloppet, medan ännu inte betonar själva resultatet.
Jag har fortfarande inte fått svar på mitt brev beskriver ett läge där man väntar och inte är säker på om man alls kommer att få svar. Jag har ännu inte fått svar markerar att det mest är fråga om när svaret verkligen kommer. Beträffande rånarna vet vi ännu inte om polisen kommer att lyckas.
En SN-läsare i Gnesta påpekar felaktigheter i såväl tidningen som Radio Sörmlands och SVT:s nyhetstelegram. Han har noterat former som interjuv och straxt och hört om puckar som skjuts längst sargen.
Sådana slarviga talspråkligheter hör knappast hemma i medier, även om straxt faktiskt står som vardaglig form i Svenska Akademiens Ordlista SAOL.
Solklart fel var det också i ett SN-reportage om äldrevård, där det konstaterades att en person inte vet vart hon ska bo. Vart uttrycker förstås riktning och var befintlighet. Att man i delar av Sverige inte skiljer mellan var och vart i talspråk är ingen ursäkt för att blanda ihop det i skrift.
Även SN:s språkkrönikor väcker frågor. Staffan Jansson hajade till inför min formulering en av årets originellaste språkböcker. Han skriver:
När jag gick i skolan fick vi lära oss att vissa ord inte skulle böjas, utan att man i stället skulle använda sig av orden mer och mest framför ett ord i oböjd form.
Staffan Jansson skulle själv ha skrivit en av årets mest originella språkböcker, och undrar hur det egentligen är med regeln han fick lära sig som ung. Kan vissa ord böjas på olika vis?
Jo, det kan de. Fast inte alla. En del adjektiv tar alltid mer och mest. Däribland de oböjliga, som spännande, gammaldags, troende. Där kan man svårligen tänka sig ändelser. Det är å andra sidan ovanligt med mer och mest vid enstaviga ord som glad, tjock, lång och adjektiv som slutar på -er (vacker) och -el (usel).
Men de flesta adjektiv har båda möjligheterna; något kan vara både intressantare och mer intressant.
Språkforskare påpekar att utvecklingen går åt två håll: ord som tidigare alltid komparerades med mer och mest får allt oftare ändelser, samtidigt som mer och mest dyker upp flitigare vid ord som tidigare fick -are och -ast. Språkrådet (före detta Svenska språknämnden) påpekar att sammanhanget och meningens rytm ofta avgör vilken form vi väljer.
Så nej, det finns inga entydiga regler. Språkkänslan får styra. Det låter bättre med mer äkta än äktare. Jag valde originellaste, men kan lika gärna tänka mig mest originella.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!