Jonas njuter av uppförsbackarna

Han har inte ångrat det där drastiska beslutet.
Nej, det gick väl hyggligt med hockeyn, men i Södertälje SK var jar bara en medelmåtta. När jag började cykla som 13-åring var jag som allra bäst placerad i mitten av loppet. Men när det året efter plötsligt nästan bara blev pallplaceringar var det cyklingen som blev roligast.
När vi andra bävar inför en lång uppförsbacke, det må vara motluten i slutet av Vätternrundan eller knixen på väg hem från jobbet, så njuter Jonas Bjelkmark.
Jag är lätt och står mig konkurrensmässigt bäst uppför. Därmed blir det roligast, konstaterar Jonas krasst.
Men hur tränar du klättring i Sörmland som saknar berg?
Korta intervallbackar som räcker till finns. Längre klättringar kör jag på testcykel.

Han har valt en av de sporter där det gäller att späka kroppen som mest, i ur och skur och svensk kyla.
Är det riktigt kallt pallar min kropp ungefär tre timmar ute. Jag tar ofta hellre testcykel då också, men annars försöker man uthärda vädret. Alla träningsturer är definitivt inte roliga.
Sådär 80 procent cykel och 20 procent skola är det Jonas hinner med.
Jag försöker göra läxorna så att det blir okej att sticka iväg på nästa tävling utomlands. Annars är det mest cykel.
I den totala fokuseringen ingår faktiskt att kolla en del tv, framför allt bergsetapperna.
Man kan lära sig massor av att bara kolla in hur proffsen beter sig. Hur de tittar åt ett håll och sticker åt ett annat. När det är bäst läge att gå ifrån uppför. Alla i toppen av ett etapplopp är grymt skickliga taktiskt.

Han offrar mycket. Jonas förra säsong var dessutom tung. Men i år har han fått en hel del lön för mödan. Största känslan har varit att komma i mål solo i de bägge största loppen på svensk mark.
Jag sätter väldigt stort värde på segrarna på junior-SM och Solleröloppet.
Vad tänker en cyklist på, en kilometer före målet, när du vet att segern är klar?
Först en oerhörd lättnad. Sedan börjar man fundera på att se bra ut när man passerar mållinjen, dra ner dragkedjan på tröjan lite och så, ha ha.
Bjelkmark har burit den svenska mästartröjan och varit kapten i belgiska laget KSV Deerlink. En rätt stor press.
Mm, lite annorlunda känsla att kunna säga åt sina lagkompisar exakt vad de ska göra.

Jonas är bara missnöjd med linjeloppen i EM och VM.
På EM var alla andra chanslösa när det italienska tåget gick. På VM hade jag
materialstrul. Samtidigt är det sånt som händer på mästerskapslopp. Om minsta lilla detalj strular är man chanslös.
Nu väntar en ny tuff övergång. Ett nytt U23-lag i Belgien ska göra klivet från junior till senior lite lättare.
Det blir tufft. Jag har tagit ett litet steg när det gäller att komma in i hårdheten genom att flytta till Belgien över sommarhalvåret redan nu. Jag valde Belgien framför en mera backig terräng i Spanien även nästa år för att få bättre hjälp med runt omkring.
Cykel är megastort i Belgien.
I Belgien har man fem sex tävlingar på olika nivåer att välja på varje dag. I en tävling kan det vara 200 killar som alla verkligen är fast beslutna att vinna och är med och slåss ända in. Bara i inställningen skiljer det
massor mellan länderna.
Belgiens cykelikon, Eddy Merckx, har bland annat fått en station uppkallad efter sig.
När inträffar det i Sverige?
Aldrig! Svensk cykelsport har redan haft stora framgångar. Det kommer heller inte spela någon roll om Tomas Gotland Löfkvist vinner det mesta som går att vinna framöver.
Jonas Bjelkmark-stationen i Vagnhärad om 15 år? Tja, man vet aldrig med små kommuner som Trosa och med klättringsvillige Jonas Bjelkmark.