Josefinas svår roll mamma, lärarinna och nordisk mästarinna
Josefina Tengroth-Landqvist har knappt tid med alla sina roller som mamma, som hustru, som lärare och som boxare. Men med omprioriteringar går allt. Och i helgen kom belöningen. Pånytt blev Oxelösundsboxaren nordiskmästarinna.
Först hoppade EM-silvermedaljösen Ingrid Brevik från Norge av. Examensarbete på lärarhögskolan tyckte hon gick före tävlingen. Därnäst var danskan tvungen att kasta in handduken på grund av sjukdom. Helt plötsligt hade bara Josefina en motståndare kvar. Irena Pavic, som hon slog i SM-finalen för ett par veckor sedan.
Men problemen slutade inte där.
Nej förbundskaptenerna strulade till det. En av tjejerna klarade inte sin viktgräns och då tyckte de att hon skulle boxas mot Irena, samtidigt som jag gick upp en viktklass. Jag hade precis vägt in på 57 kilo, så jag fick dricka en liter vätskeersättning för att gå upp i vikt. När jag gjort det kom de underfund med att jag ändå skulle stanna kvar i min viktklass så det var bara för mig att gå in och basta.
Förbundskaptenerna hörde inte till dina favoriter då?
Det kan man säga.
Josefina, som annars brukar vara sprudlande glad låter ganska deprimerad där hon sitter på centralstationen i Stockholm och väntar på tåget till Nyköping.
Med ett NM-guld runt halsen och en 41-vinst borde hon bubbla av lycka.
Just nu känner jag mig missnöjd. Jag fick inte alls till det i dag. Jag fick inte till mina kontringar och jag var inte rapp i armarna. Det kändes helt enkelt inte kul.
Kanske stördes hon lite av speakern på Stadion och pressen hon satt på sig själv.
Det kändes som om det var en måste-match. Även om jag pratade med förbundskaptenerna innan och de sa att det inte spelade någon roll hur det gick, att jag fortfarande hade min landslagsplats, så kändes det som om jag var tvungen att vinna. Speakerna introducerade sedan vår match som kvällens hatmatch och inför den andra ronden pratades det om att inbördeskriget skulle fortsätta.
Eftersom båda boxarna har samma coacher, och ingen av dessa ville stå vid ringside, fick de låna in två juniorlandslagscoacher.
Och jag visste att min var bra, så jag försökte följa hans råd och då tyckte jag att jag tappade lite av känslan. Kanske skulle jag ha kört mitt eget race, men å andra sidan vann jag ju.
Ledde du från start till mål?
Det kändes mer osäkert än vanligt. Vanligtvis vet man om man vunnit eller förlorat och nu hade jag bara en liten känsla att jag vunnit. Irena boxades mycket bättre den här gången, än under SM. Hon slog mer.
Så jobbar vi med nyheter