Julen fick en pangstart

I år känns tempot något lugnare, vilket kanske är både sunt och bra. Julmusik är inte den mest nyskapande stilen. De senaste förnyarna var kanske Just D, och det var ju ett tag sen.
För tredje året på raken intar Peter och Matilda Nyköping. Och det med en rejält påkostad och ambitiös produktion. Det kan de kosta på sig för det är fullt till sista plats i Culturum.
Kusinparet som är kvällens attraktion är riktigt trevliga. De har det där härliga kristna utseendet. Här vilar inga sorger eller ledsamheter. Prov på sin rutin får de visa upp redan i första sångens första stavelse, då ingen mick fungerar. Som den mest självklara sak sjunger Peter akustiskt och river förstås ner applåder.
Sen rullar julshowen på. De självklara numren är med, men även två egna låtar som står sig riktigt bra. Speciellt Join the song, som får fart på andra akten.
Bäst är det i de stunder när det blir solosång rätt upp och ner, för röster har de verkligen. Matildas Pie Jesu blir precis så bra som den någonsin kan bli. Likaså framkallar Peter gåshud när han sätter höjningen i Stad i ljus.
Inte lika bra fungerar det när de ska släppa loss. Då känns det som klassens självsäkra nördar som spexar. De vill så mycket, men saknar tajmingen.
Riktigt bra komp har de med sig. Band, blåsare och kör gör sitt jobb skickligt och varierat. Arrangemangen imponerar också. Varje musiker utnyttjas på bästa sätt.
Lite trist dock att ljudkillen inte hade sin bästa dag, för showen förtjänar betydligt bättre ljud.
Några små dalar var det, men Peter och Matilda gav ändå julen en riktig pangstart.