I dag finns lättare sätt att ta reda på hur människor lever. Om jag får några minuter över, kikar jag in på Blocket. Inte för att köpa något, utan för att se vad andra säljer.
Julveckan är mumma för alla som vill snoka i sina medmänniskors liv; spåren av klapparna ligger på nätet innan släkten hunnit åka hem. Till och med den fula koftan, som aldrig kommer användas, och vars kvitto vi är för fega att fråga kusinen efter.
Om jag vore statsminister skulle jag surfa in på Blocket och spana inför framtiden. Årets julklapp alla kategorier är nya teknikprylar; uttjänta datorer och tjock-TV är vanligare på Blocket, än röda kulor i granen.
”Jag ger bort min 27-tums tjock-TV till den som kommer och hämtar den och ger mig 20 kronor för annonsen”.
Den politiska slutsatsen av vår kollektiva desperation att bli av med våra tjock-TV, bör vara att idén om rit-avdraget inte var så tokig. Tusentals svenskar har fått nya prylar, som lär gå sönder lagom till nästa jul. Köpkaravanen med iPhones och iPads är som att be om strul.
Subventionera strulet och skapa nya jobb.
Den andra trenden på Blocket är autenticitet. Konjunkturen är på väg att vända, folk har fått råd med äkta vara. Dagarna efter jul är till och med plastgranen utrotningshotad.
Och vi kan inte ens skylla på klimatförändringarna.
”Det här var sista året jag packade ner julgranen och pyntet till den. Den består av ett hysteriskt antal julgranskulor i alla dess möjliga färger. Finns att hämta snarast, för hur trogen granen än varit mig, så har jag ledsnat och allt ska bort”.
Alla som går och funderar på att lägga in nya silikonbröst bör alltså fundera ett varv extra. Skönhetsoperationer lär inte bli årets julklapp 2011. Det är inte längre dyrt att se billig ut.
Det finns även hopp för vårt svenska företagsklimat. Om politiken bara lyckas ta tillvara på hälften av kreativiteten i försäljningsargumenten på Blocket, är arbetslösheten snart halverad. Min favoritannons alla kategorier är mannen som äntligen bestämt sig för att sälja några av sina filmer.
”Tolv stycken bra filmer, endast sedda en gång”
Själv frågar jag mig: skulle man inte ha sett en bra film två gånger?