Kampen om Karelen

!Den förre finländske presidenten Mauno Koivisto har hamnat i blåsväder. Tidningsuppgifter har gjort gällande att han nobbade när den förre ryske presidenten Boris Jeltsin försökte sälja tillbaka Karelen (som Sovjet tog från Finland under andra världskriget).

Därefter har följt ett flertal dementier. Men debatten vägrade lägga sig. Därefter försökte Koivisto själv bestämt förneka att han fått ett sådant erbjudande. Allt för att det inte ska hamna i historieböckerna som en sanning och Koivisto stämplas som presidenten som nobbade Karelen.

Men nu hävdar den dåvarande ryske viceutrikesministern Andrej Fjodorov att Ryssland ville ha 15 miljarder dollar för Karelen och bekräftar att affären diskuterades seriöst.

Det idag utarmade Karelen är en utpost i det ryska riket. I Finland finns gott om exil-karelare och andra som ser området som den del av Finland som Stalin stal.

I sommar har Sveriges Television sänt en serie om det Karelen som Finland förlorade med titeln Landet som Stalin tog. Om staden Viborg som fått förfalla, de forna gränstrakterna som övergetts av Ryssland, inklusive militären samt om de finländare som drömmer om att

göra dessa områden livskraftiga och finländska. Jag var
i Viborg 1989 när det fortfarande var Sovjetunionen och det var en deprimerande syn.
Serien var mycket intressant, eftersom det länge varit politiskt tabu att ens tala i dessa termer på grund av förhållandena till grannen i öster.

Finlands position under det kalla kriget ställde krav på många skickliga manövrar för att hålla den aggressiva kommuniststaten Sovjet på hyfsat humör. Många politiker har hållit god min i elakt spel.

Men kunde verkligen någon finsk politiker efter Sovjets fall ha sagt nej om chansen att få tillbaka Karelen från Ryssland uppenbarade sig? Det känns osannolikt, oavsett kostnad. Inte med minnet av Vinterkriget så levande.

Däremot måste man känna sorg över Karelen i dagens eländiga tillstånd. Ryssland under Vladimir Putin skulle dock aldrig gå med på att lämna tillbaka eller sälja Karelen även om man tidigare har lämnat en sibirisk halvö till Kina.

Däremot vore det bra med en stadig debatt om Karelens öde och funderingar i termer om möjliga frihandelsområden mellan EU och Ryssland, kanhända med koppling även till Kaliningradområdets framtid.

På så vis skulle finländska pengar kunna skapa jobb, handel och investeringar i det fattiga Karelen. Och landet som Stalin tog skulle få leva igen.