Kampen om väljarna drar igång på allvar
i lördags var en markering mot oppositionen, men också mot de egna och samarbetspartierna. Moderaterna ska ha ett överordnat mål: Att sänka skattetrycket för låg- och medelinkomsttagare samt att minimera hindren från att gå från att vara icke-arbetande till arbetande.
Övriga allianspartier delar målen, men inte alla lösningarna. Det lär bli tuffa budgetförhandlingar. Men att dessa kommer att mynna ut i att låg- och medelinkomsttagare får ytterligare sänkt skattetryck är givet. Detta är ett oumbärligt led i en nödvändig förändringsprocess för ett starkare Sverige.
Statsministerns signal till allianskollegorna
var att andra reformer inte är prioriterade, inte i höst. Sannolikt gäller det centerns och kristdemokraternas höjda garantipensioner, liksom avskaffandet av värnskatten. Båda vore vettiga reformer. Måste allianskollegorna vika sig den här gången?
Fredrik Reinfeldt riktade sig nu till särskilt dem som arbetar inom offentlig sektor med skola, vård och omsorg. Analysen är sannolikt den att alliansen behöver övertyga
tidigare vanemässiga s-väljare om att allianspolitiken ingalunda hotar dessa jobb, utan gör dem mer intressanta av såväl privatekonomiska som karriärmässiga skäl.
I lördags talade även s-ledaren Mona Sahlin och lovade idel ökade utgifter för staten 2010, ett försök att flirta med förortsväljare i miljonprogramområdena. Lars Ohly talade i Gnesta. Det märks att han har haft en tuff vår. Han deltar inte i kampen om mittenväljarna, utan den om sina egna.
Talen bjöd på många ord, många löften. Men den ende som berörde förutsättningen tillväxt i ekonomin var statsministern. Det innebär att oppositionens löften i händelse av en valseger (med det kaos det innebär) kommer att behöva betalas genom att ta mer pengar från skattebetalarna. Att Mona Sahlin som vill förändra socialdemokratin talar tyst om jobben förblir ett mysterium. Tolv år av obrutet s-styre 19942006, oftast i LO:s knä, utvecklade inte arbetsmarknaden. I stället ökade utanförskapet
i en tid när den internationella konjunkturen var riktigt hyfsad. Det kan vara så att hon helt enkelt saknar svar.
Under alliansregeringens första år har jobben strömmat till, av en mängd orsaker; gott utgångsläge, kloka reformer och riktiga besked till arbetsmarknaden. Opinionsmässigt och kommunikationsmässigt har det varit tuffare. Det borde ha lärt regeringen att noggrant välja sina strider, plus att statsministern aldrig vinner på att stå
utanför debatten.
Så jobbar vi med nyheter