Orden var yttrade av en kollega på en tidning i Halland för några år sedan. Svenska fotbollslandslaget hade gjort en plattmatch för mycket i sportreporterns ögon och han var innerligt trött på Lasse Lagerbäck som rattade herrlandslagsskutan på den tiden.
Tyska fotbollslandslaget var det naturliga andravalet för honom. De spelade helt enkelt den fotboll han ville att Sverige skulle spela.
Han är inte ensam om att snegla med avund på ”die Mannschaft” som tyska laget kallas. När jag gjorde ett reportage till SN:s tidning Extra inför fotbolls-VM intervjuade jag oxelösundaren Heike Emmrich som bott hela sitt liv i Sverige, men har tyska föräldrar. Det var aldrig något snack om att hon ville identifiera sig med det tyska landslaget. ”Ordning och reda, struktur, vilja och rätt attityd var några av motiveringarna. ”Ordnung müss sein” helt enkelt. Hon berättade även att en på hennes arbete tänkte hålla på Tyskland också. Ett rejält lag, hade han sagt.
Det är såklart roligt att hålla på en vinnare. Tysk fotboll klarar sig nästan alltid bra. Sedan har Sverige oftast sina tuffare matcher mot die Mannschaft. Min analys som avdankad sportreporter är att Sverige kan ha en möjlighet att slå andra tekniskt skickliga sydeuropeiska och sydamerikanska lag genom att vara äckligt disciplinerade och strukturerade. Men att slå tyskarna i deras egen paradgren – ordning och reda – är inte lätt.
Ondast har det kanske gjort för det svenska damlandslaget där tyskarna flera gånger stått i vägen för en mästerskapstitel.
Å andra sidan. Sverige har allt att vinna. Tyskland har allt att förlora. Bara ett oavgjort resultat skulle vara fiasko för die Mannschaft. Och det kan ske. Eller som när den väloljade maskinen Tyskland inte bara började hacka – utan skar ihop fullständigt i anda halvlek – och Sverige slutligen hade hämtat upp ett 4-0-underläge i en numera klassisk match i Berlin.
Kan det hända igen i Ryssland den 23 juni?