– Jag känner mig besviken, för jag vill ju kunna kommunicera ordentligt med mina barn, säger Wendela och Leos pappa Håkan Hammenstig.
Han är döv sedan födseln och barnens mamma Wiktoria Enbuske hjälper till med att tolka när SN träffar familjen.
Storasyster Wendela lärde sig teckenspråk ganska bra eftersom mamma kunde hjälpa till med att tolka. Lillebror Leo var däremot bara ett år gammal när föräldrarna separerade, och nu får Wendela oftast hjälpa till när Leo vill prata med pappa där de bor varannan vecka.
Wendela använder samtidigt en lite annorlunda variant av teckenspråk vilket också kan innebära svårigheter i kommunikationen med Håkan.
– Ibland när Leo vill säga något med tecken så kan det vara svårt att förstå, och då försöker han prata tydligare istället så att jag ska kunna läsa på läpparna. Det är frustrerande, säger Håkan.
Wiktoria har själv undervisat andra barn i modersmål teckenspråk i Gnesta och försöker att teckna en del med barnen hemma.
– Men de tycker att det känns onödigt eftersom jag hör och pratar. Sedan känns det nog lite väl nära när det är mamma som lär ut, det blir mer koncentrerat när det är en lärare som håller i det.
Föräldrarna vill att deras barn ska få lära sig teckenspråk genom skolan. Men för att ha rätt till undervisningen krävs det, enligt skollagen, att minst fem elever som deltar i undervisningen. Det blir då en skyldighet för huvudmannen (Nyköpings kommun).
Trots att det bara fanns tre elever med de behoven i Gnesta så hittade kommunen en lösning för den modersmålsundervisning som Wiktoria höll i. Därför blev hon förvånad när Nyköpings kommun sa nej till modersmålsundervisning när det var dags för Wendela att börja första klass. Därefter har hon varit i kontakt med kommunen flera gånger men fått negativt svar varje gång.
– Jag känner både frustration och ilska. Om man jämför med barn som lär sig ett vanligt språk genom modersmålsundervisning så har föräldrarna ändå chansen att lära sig svenska så att de kan mötas halvvägs med sina barn. Men Håkan kommer ju aldrig att kunna lära sig höra eller tala, säger Wiktoria.
Hon skrev nyligen ett inlägg om familjens situation på Facebook. Ett inlägg som har fått många att reagera och delats närmare 1500 gånger.
Efter det har hon kommit in kontakt med ytterligare några föräldrar med barn som har liknande behov. I nuläget är de däremot inte tillräckligt många.
I Skellefteå har kommunen beslutat att teckenspråk ska ingå som ett av totalt sex minoritetsspråk. En beslut som innebär att barn som tillhör någon av de nationella minoriteterna har rätt till undervisning i det språket, även om det bara skulle röra sig om en enda elev.
Wiktoria hoppas på ett liknande beslut i Nyköping och hon har även skickat mail till riksdagen med hopp om att få till stånd en förändring på nationell nivå.
Leo, som håller på att lära sig att skriva i skolan, kämpar vidare med att lära sig pappas språk.
– Han försöker och vill lära sig, men ibland blir han lite irriterad om jag inte förstår och då får han skriva i stället. Ett normalt samtal kan bli väldigt långt, säger Håkan.
Ni har inte övervägt att flytta från kommunen på grund av det här?
– Nej, jag tycker inte att det är vi som ska behöva anpassa oss för en sådan här sak.