Relativt snabbt dök mina favoriter från gymnasiet, The Strokes, upp som en möjlig kandidat på listan. Svinbra låtar och lika coola bandmedlemmar tyckte jag under iallafall tre skivors tid. Det slog mig dock att jag knappt har lyssnat på dem de senaste tio åren så jag gjorde en snabbgenomgång av deras senaste material, en EP från 2016. Platsar de?
Efter genomlyssning så inser jag att det kanske finns fog för att de fallit i glömska hos mig – och säkert hos många andra. Att leverera under en längre tidsperiod och samtidigt ta ut svängarna musikaliskt är väl en svår konst.
Tanken slår: Jag kanske kan hålla på bandet – men slippa lyssna på dem... Det verkar dessutom mycket komfortablare att hålla på ett band än på ett fotbollslag till exempel. Några förhållningsregler:
* Du behöver inte lyssna på bandet eller se dem spela när det låter dåligt.
* Kanske noterar du inte ens eventuella magplask eftersom du inte lyssnar på dem längre.
* Skulle de rycka upp sig någon gång i framtiden är det en ren bonus.
Det var länge sedan jag hade förhoppningar om The Strokes, men det spelar egentligen ingen roll. Kanske kommer det nytt mediokert material någon dag, kanske lyssnar jag då. Alldeles oavsett så kommer jag alltid att hålla på dem. Heja!